Den här vintern har jag provat att övervintra grönsaksplantor i varmbänkar i en odlingstunnel. Varje månad har jag gjort en liten varmbänk och där planterat ut eller sått diverse.

Meningen har varit att plantorna skulle ges förutsättningar att överleva vintern för att kunna växa under våren och ge mig en tidig skörd.

Jag har läst så många gånger om hur viktigt ljuset är för plantorna. Förstås har jag också sett med egna ögon vilken skillnad det gör för små plantor att stå under extraljus tidigt under säsongen, jämfört med att bara stå på en fönsterbänk. Men i år har polletten trillat ner på allvar då jag kunnat se plantornas utveckling, eller kanske avsaknad av utveckling, i varmbänken. Så spännande!

I november gjorde jag den första varmbänken. I mitten av månaden kunde jag sätta ut små plantor av sallat. Eftersom de var ganska späda hoppades jag att de kanske skulle växa något under de kommande veckorna medan varmbänken fortfarande var varm.

Liten planta av huvudsallat, fotograferad i november 2014. Bilden överst i inlägget är samma sådd av sallat fotograferad i februari 2015.

Nu har nästan tre månader passerat, de mörkaste på hela året. Bänken har hunnit svalna, men jorden är fortfarande inte frusen. De har haft rätt bra förutsättningar. Men. Har sallaten vuxit? Nej, inte mycket.

November månads varmbänk, fotograferad i februari 2015.

I varmbänken är det fortfarande gott om plats. Det har inte vuxit nästan någonting alls. I det lilla tråget syns vinterlök 'Senshyu Yellow', som nu har fått flytta till en varmare varmbänk.

I början av februari är det tydligt att ljuset vänder tillbaka. På eftermiddagen är det fortfarande ljust vid halv fem. Det ska bli roligt att se när, och kanske i första hand om, de övervintrade plantorna vill ta fart framöver. Visserligen kommer varmbänken på friland snart att ge fina skördar av sallat, men det vore kul att se om metoden fungerar. Nu har vi haft minusgrader ute ett par dagar och jag har glömt att bädda in plantorna med fleece och halm. Så blir det när dagarna är fulla av snoriga barn, brödbak och tvättmaskiner. Men kanske imorgon...
/Sara Bäckmo