En liten sudd av hö sitter fast i jorden då övriga täcke av hö försiktigt lyfts åt sidan.

Jag blir glad ända in i själen när jag ser att maskineriet funkar. Så gott jag kan bidrar jag med lite. Och så nöjd jorden blir då!

När jag lyfter på det lager av hö som täcker vitlöksplanteringen följer det mesta med som en följsam matta. Men några suddar här och var blir kvar vid marken. Det är en sån sudd du ser ovan. Stråna är djupt nerborrade i jorden, när jag drar upp dem ser det till formen ut som en ihoprullad papperstuss som använts för att stoppa ett näsblod.

Maskens perfekta hål har använts till att dra ner hö i jorden.

Och se! Vem har inte varit framme, om inte världens mest fantastiska kompostkvarn. En täckodlingens motor, en jordfräs, som effektivt omvandlar hö och annat material till den finaste näring och mylla min jord behöver.

Det gäller att hålla sig väl med maskarna. De gör ett fantastiskt jobb i skymundan. Jag är glad att jag råkar på tecken, som det här lilla utfodringshålet, emellanåt för att bli påmind om det häftiga som händer. Masken som alltså drar ner maten genom ett perfekt runt hål för att sedan omsätta den till näringsrik jord. Det är också lätt att se den här processen när jag täcker med både löv och gräsklipp. Emellanåt sticker det upp bitar av materialet ur jorden på ett inte helt självklart sätt. Det är maskarnas ovärderliga jobb.

Var snäll mot dem! Gräv minimalt och ge dem gott om täckmaterial att äta så kommer de att belöna dig med god jord som ger fina grönsaker!
/Sara Bäckmo