Borlottobönor, från klättrande sort som blir riktigt hög och fin.

En verklig lyx jag kan unna mig som grönsaksodlare är att äta grönsaker som är pyttesmå, på gränsen till färdigutvecklade och så mjälla som bara delikatesser kan vara. 

I ett visst stadium är alla grönsaker att beteckna som just delikatesser.

Morötter, rödbetor, sockerärter, purjolök, piplök, spenat, bönskidor, palsternackor och en mängd andra grönsaker är vansinnigt goda då de ännu inte är fullt utvecklade. Och då jag odlar grönsakerna själv kan JAG avgöra när de är dags att skörda. I butik har någon annan gjort det valet åt mig.

Jag kan unna mig och min familj lyxen av att äta smörkokta, späda purjolökar som tillbehör till maten. Frossa i alldeles för små kokta rödbetor med örtsalt. Slänga i en näve fingertjocka morötter i den lena soppan. Och plocka en hel korg färska borlottobönor som spritas, kokas mjuka och äts som de är bara för att - det är så gott. (bilden)

Det här är en av de hemligheter som vi som odlar grönsaker vet. Den blir avslöjad först då vi börjar odla och liksom trillar över sånt där som vill bli upptäckt.

Kanske kan vetskapen om några av våra hemligheter hjälpa den som ännu inte börjat odla egen mat att faktiskt bestämma sig för att det är dags?

Så, vilken är din viktigaste vetskap att dela bland det positiva som grönsaksodling för med sig?
/Sara Bäckmo