Jag ser att det dyker upp frågor om växtföljd lite här och var. Har skrivit ganska lite om det ser jag och gör därför ett försök att bättre på innehållet här på bloggen. Kanske har du nytta av mina tankar inför planeringen av nästa års odling.

Växtföljden är ett sätt att rotera grödor i köksträdgården så att en och samma grönsak inte kommer att växa på samma plats år från år. Vissa grönsaker är det inte så noga med, medan andra kan ge problem i jorden om de odlas år ut och år in på samma plats. Det som kan hända är att olika slags sporer och bakterier, som lockas till en viss typ av grönsak, får fäste i jorden och kan bli svåra att få bukt med. Av den anledningen är jag noga med att byta växtplats för grönsakerna - i alla fall fem av dem.

Växtföljd efter täckodling
I många böcker klumpas grönsakerna ihop i till exempel fyra-sex block som varje år roterar mellan de olika växtplatserna i köksträdgården. Vanligt är att grupperna bestäms utifrån hur mycket gödning de kräver. De riktigt näringskrävande grönsakerna växer tillsammans, de lite mindre i ett annat block och så vidare. Så gör inte jag.

Min köksträdgård täckodlas ju. Hela köksträdgården. Det gör att grundgödningen i de olika delarna är ganska lika, utom i det kvarter där kålen ska växa kommande år. Där näringsbombar jag bäddarna nu på hösten och öser på säkert dubbelt så mycket näringsrikt material för att skapa riktigt välgödslade bäddar till den krävande kålen. Övriga delar justerar jag under växtsäsongen, genom att täcka bäddarna med mer eller mindre näringsrikt material. I en trädgård som inte täckodlas görs ju gödsling med till exempel stallgödsel i en hel bädd under höst- och vårgrävning och då behöver kanske tankesättet vara ett annat.

Lätt ordning med ett fåtal grödor
Jag låter fem grönsaker styra min växtföljd. Det är fyra grönsaker som på olika sätt är kända för att kunna dra till sig smittor och mindre angenäm ohyra till jorden, samt en växtfamilj som är känd för raka motsatsen. Kålväxter, potatis, morot och gurkväxter är jag mån om att byta växtplats på eftersom de kan påverka jorden negativt. Baljväxter är jag mån om att rotera eftersom de, tvärtemot de andra, bidrar positivt till jorden genom att fånga upp kväve ur luften som de transporterar ner i backen. Kväve är ju ett viktigt näringsämne, vilket gör att baljväxterna gödslar jorden bara genom att växa.

Kålväxterna är med och styr växtföljden i min köksträdgård. Här växer svartkål och purpurkål.

Just nu ser min växtföljd ut så här:

År 1: Baljväxter
År 2: Kålväxter
År 3: Potatis
År 4: Morötter

Eftersom jag har en stor trädgård där jag hela tiden anlägger nya odlingsbäddar (som senare blir perennland) har jag möjlighet att lyfta ut till exempel potatis ur växtföljden. Så egentligen blandar jag lite mellan de här kvarteren och kan väl egentligen sägas ha fem eller sex delar i växtföljden.

I år odlades potatisen i nya bäddar i blivande perennland och delar av potatisodlingen lyftes då ur växtföljden.

Mangold har ingen egen plats i växtföljden utan odlas där den gör sig fin och får näring under säsongen i form av täckmaterial.

Övriga grönsakerna
Så. Var hamnar då alla andra grönsaker jag odlar? Det är ju bara en bråkdel av dem som nämns i växtföljden oven. Dessutom nämns inte gurkväxterna alls, trots att jag tidigare sagt mig vara mån om att byta växtplats. Vad med dem?

Min köksträdgård är stor och jag har större spelrum än i en mindre odling. Det är väldigt liten risk att gurkväxter som pumpor, squash och gurka odlas på exakt samma plats år från år eftersom jag har så stor yta att välja på. Ett år vill jag ha djungelkänsla och odlar dem slingrande bland kronärtskockorna, ett annat år bor de på komposten och så vidare. Därför har jag inget eget kvarter avsatt för dem.

Övriga grönsaker, som lök, sallat, spenat, nyzeeländsk spenat, vintersallat, majs, tomater och annat hamnar helt enkelt där det finns rum, där det finns tillräckligt väl gödslad jord eller möjligen det motsatta eller där jag tycker de passar rent estetiskt. Det gör det lite enklare och lite roligare att inte ha en slavisk plats för alla grönsaker. På så sätt blir kombinationerna nya varje år, köksträdgården ändrar karaktär. Och fortfarande är risken minimal att de odlas på samma plats nästkommande år, då den huvudsakliga växtföljden är annorlunda och ytan som finns att disponera därmed också är en annan.

Rotselleri växer i kvarteret för rotsaker och får gott om täckmaterial under säsongen. Löken har inget eget kvarter utan odlas där den kan tänkas trivas och gör sig fin.

Växtföljden som stöd
Genom att hålla mig strikt till växtföljden när det gäller några av grönsakerna kan jag alltså vara lite påhittigare när det gäller övriga. Täckodlingen gör också att jag blir lite friare. Varje år fylls ju jorden på med mängder av material. Den späds ut med sånt som inte kommer just från den egna växtplatsen. Gräsklipp, jord, perenndelar och annat hjälper till att dryga ut. Det jag hört är att det håller jorden frisk och kry och helt enkelt kan minska risken för att jorden drabbas av någonting om jag skulle trampa i klaveret och planera fel. Det är betryggande.

För mig är växtföljden ett stöd. Den ger mig en grundstruktur. En ram. När ramen är satt, av kål, potatis, morötter och baljväxter, fyller jag på med övrigt från paletten och målar vidare på grönsakstavlan. Den är ju också föränderlig under hela säsongen, genom alla de olika skördar som tas från en och samma bädd. Genom att koncentrera mig på de fyra huvudgrönsakerna i växtföljden känner jag mig avslappnad trots att jag inte på förhand bestämt exakt var de olika grönsakerna ska stå i köksträdgården.

Växtföljden gör ändå att jag kan känna mig fri att leka med färg och form och plantera ut till exempel sallat där jag tycker den passar.

Hur resonerar du kring din växtföljd? Fick du några nya idéer efter att ha läst hur jag tänker?
/Sara Bäckmo