Växtföljd i liten odling

I en liten köksträdgård ligger odlingsplatserna nära varandra och skadegörare kan dessvärre lätt flytta sig mellan växtplatserna.

Det mesta som växer i våra köksträdgårdar kan drabbas av skadegörare. Skadegörare är ett samlingsnamn för både insekter, virus, sporer, sjukdomar och diverse djur som kan förstöra växterna vi odlar. Förutom att bekämpa skadegörare på lämpliga vis kan vi både förhindra och minska risken för skadegörare genom att använda det som kallas för växtföljd och/eller växelbruk.

Läs mer: 5 grönsaker som styr min växtföljd

Genom att varje år byta plats på alla, eller de mest utsatta växterna åtminstone, och inte odla dem oftare än till exempel vart 4-6 år på samma yta, minskar vi risken för att skadegörare angriper. Vissa skadegörare kan nämligen leva kvar i jorden i ett eller flera år i väntan på att rätt värdväxt dyker upp.

Om köksträdgården är liten och landen ligger nära varandra, behöver man vara extra noga med växtföljden.

Morotsflugans larver som exempel

Om du odlar morot ett år och har otur att få besök av morotsflugan, kommer denne att lägga ägg i jorden invid rötterna. Äggen kläcks och en mängd larver kalasar sedan på rötterna. När insekten är klar med larv-stadiet blir den en puppa, som övervintrar i jorden. När förutsättningarna sedan är rätt efter vintern bildas en ny fluga ur puppan.

Om du odlar morötter på exakt samma plats året efter är risken större för att du får angrepp också på den odlingen, när flugorna söker nya morötter att lägga ägg vid. Det är snabbt gjort, så att säga, eftersom morötterna är precis i närheten.

Om du istället byter växtplats och skyddar sådden eller de små morötterna genom att täcka med nät (så att inte flugorna kommer in och kan lägga ägg i jorden) har du liksom "startat om" och kan göra jobbet från grunden med att hindra flugorna att lägga ägg. Flugorna söker sig nämligen till växtplatser där just morötter och andra liknande växter växer. Till exempel är också palsternacka drabbad.

Om du odlar morötterna på samma plats varje år är risken stor att du får en hyfsat stadig uppfödningsplats för morotsflugan, som då är svårare att bli av med. Genom att ta bort möjligheten att angripa en värdväxt minskas riskerna.

Och så funkar det med övriga skadegörare i en växtföljd med. Som odlare kan vi aldrig helt bli av med skadegörare, inte minst för att många av dem är luftburna och kommer till oss från många håll. Men för att kunna odla behöver vi minska riskerna på alla sätt vi kan.

Läs mer: Larver i morötter - morotsfluga

Skillnad i stor och liten odling

I en stor odling är det enkelt att upprätthålla en växtföljd som passar flera grönsaker. Ett smart sätt att lösa det på rent praktiskt är att dela in odlingen i 4-6 områden. I varje område odlas en viss typ av gröda ett år. Nästa år flyttas alla grönsaker ett snäpp och odlas på så vis på en ny plats varje år. Då tar vi bort en möjlig väg för skadegörare att angripa aktuell värdväxt. Det är bra till exempel för kål, lök, morötter, potatis, tomat, ärt- och gurkväxter.

I en liten odling är det svårare att växla plats på det viset. Odlingen kanske bara består av sex pallkragar som står utplacerade rakt på gräsmattan, med bara en liten gång emellan. Eller så är köksträdgårdslandet en fint grävd plats på 4x4 meter, där du vill odla lite av varje. Hur gör man då?

Om odlingen är väldigt liten och begränsad till bara en liten yta måste man tänka helt annorlunda än om odlingen är större. I en liten odling hänger växtplatsen ihop på ett helt annat sätt, än om ytan är till exempel 400 kvadratmeter stor och med tydliga gångar och områden som avgränsar. Skadegörare bryr sig inte om att hålla sig till en rad i ett större land. Finns det sporer av potatisbladmögel i jorden i en del av det där landet, så finns det i andra änden med. Det spelar då inte så stor roll att du odlar potatis i en annan rad, den riskerar att drabbas nästa år ändå.

När landen ligger nära varandra i en liten trädgård är det svårt att göra växtföljden på ett bra sätt.

Lyft ut en gröda

Det smartaste i en liten odling är att helt enkelt låta bli att odla de mest utsatta växterna under ett år då och då. Så att jorden får vila. Se det som en bakvänd växtföljd. Växla mellan att odla potatis, kål, lök och morötter i just det landet, så att du odlar kål etc kanske vartannat eller vart tredje år.

Detta behöver inte betyda att du helt måste låta bli att odla grönsakerna de andra åren. Men försök lyfta ut dem ur den lilla odlingen på något vis, så att de värst drabbade grönsakerna odlas tillfälligt någon annanstans. Till exempel kan du:

- odla i en tunna, stor kruka eller tråg med ny kompostjord

- odla i en säck köpt påsjord som inte har direktkontakt med jorden under

- odla i en gödselhög i en stor helt ny pallkrage på lastpall som inte har kontakt med jorden under

Läs mer: Tips för att gödsla din pallkrage

I en liten odling kan det också av utrymmesskäl vara bra att utesluta en grönsak eller fler då och då, just för att man inte får plats. Då får man helt enkelt längta till nästa år och se det som en utmaning att hantera.

Tänk på att det inte är ett bra och hållbart alternativ att gräva bort all jord på växtplatsen. Om du fått in en skadegörare i jorden på en liten växtplats är det ganska troligt att den sprider sig i jorden och får fäste i intilliggande jord, bräder, kärl och så vidare. Det kan förstås vara bra att få bort en del jord, men sannolikt kommer det att finnas kvar spår av skadegörare som kan ställa till det senare ändå. Det blir tungt att gräva bort allt och det finns andra sätt att lösa problemet på.

Bäst är att svälta ut eländet och se till att själva värdväxten inte finns under en tid, så att skadegöraren inte har något att leva av. Odla den någon annanstans.

En sista utväg är att låta jorden helt ligga i träda och vila i några år.

Början på en pallkrageodling på hösten, med tidningar och gräsklipp på toppen av gammalt bös. När pallkragarna står så nära är det svårt att använda växtföljd på ett bra sätt.

Med jord i pallkragarna och träflis i gångarna, står ändå pallkragarna nära och både insekter och sporer transporteras lätt mellan de båda odlingsplatserna. 

Hur noga ska man vara?

Ingen odlare prickar någonsin in alla rätt i hantering av växtföljd (eller annat i köksträdgården för den delen= och det är inget att sikta på heller. Då blir det ofta väldigt fyrkantigt och svårhanterat att odla. Det ska ju vara lustfyllt! Att göra bara något i rätt riktning och vara vaksam kan vara gott nog.

Någon som läser kommer antagligen att undra om inte samplantering av olika växter kan hjälpa för att minska förekomsten av skadegörare?

I mina odlingar har samplantering av grönsaker aldrig gett den effekt jag önskat. Och jag har gjort bra många experiment. Att en samplantering verkar funka ena året kan röra sig om ren och skär tur, för att det just det året inte var så stor förekomst av till exempel kålmal. Medan det nästa år är sak samma om det odlas tomat eller annat invid som ska skrämma bort skadegörare. Tipsen kring det här är många, men mitt bästa råd är att göra andra justeringar för att minska riskerna. Samplantering är dock suveränt för att få plats med mycket grönsaker på liten yta, till exempel genom att kombinera höga och låga växter. Se fler tips i länken nedan.

Läs mer: Grönsaker att odla tillsammans 

Att samplantera grönsaker är väldigt smart, men inget jag gör för att minska förekomst av skadedjur. 

För att minska riskerna att drabbas hårt av vissa skadegörare är det alltid en god idé att förbättra och stärka jorden så ofta och så bra det går. Genom att tillföra mycket organiskt material ökar vi de positiva bakterierna och insekterna i jorden och det gör att den är bättre förberedd och rustad om det skulle dyka upp nåt skit som bråkar. Så, om du inte kan eller vill flytta omkring dina grönsaker så mycket som skulle behövas, och inte heller är sugen på att låta bli potatisen (eller vad det nu kan vara) - se åtminstone till att du dundrar ner mycket organiskt material i jorden.

Organiskt material att stärka jorden med i pallkragar och små land är till exempel:

- löv

- ensilage

- gräsklipp

- hushållskompost

- stallgödsel

- växtdelar (utan invasiva rötter och frö)

Gräv ner materialet eller lägg det ovanpå jorden som täckodling. Försök att tillföra någon typ av material varje gång du ska så eller plantera och se det som ditt sätt att både gödsla och jordförbättra. Organiska material stärker jorden på flera sätt. Utöver att främja den naturliga floran av mikroorganismer och insekter, så bidrar det till att öka mullhalten i jorden. Med mycket mull i marken hålls både fukt och näring bättre än i mullfattig jord. Och det gör att det kommer att växa riktigt bra om du sköter dina kort väl!
/Sara Bäckmo