Stäng menyn

Underbara isberg i tunnelväxthuset

Jag har några gånger tidigare odlat isbergssallat på friland. Skörden har blivit ok men det har varit svårt att få riktigt snygga plantor. Första gången jag odlade dem minns jag särskilt väl.

Sommaren 2012 hade jag drivit upp jättefina plantor och satt ut i en ganska skyddad odlingslåda. Plantorna fick små minidrivhus och växte väldigt fint. Jag delade en bild på Facebook och blev stolt som en tupp när självaste Lena Israelsson kommenterade och berömde de fina huvudena. Någon dag senare var de inte alls lika fina. Naggade i kanten liksom.

Till saken hör att vårt andra barn, Viggo - den ständige sallads-rataren, närmade sig två år och började bli mer experimentlysten i trädgården. Men eftersom han inte alls åt något som var grönt räknades han bort som skadegöraren. Det fick jag snabbt justera efter att ha passerat en sallatsplantering bakom planket. Jag fann honom sittandes alldeles grön runt munnen, ivrigt ätandes på en fin sallatsplanta. Han var superlycklig!

Av konversationen som följde förstod jag att han ätit mycket sallat de senaste dagarna och att han inte alls förstått att det var sallaten i landet som senare hamnade på vårt matbord. Han hade inte sett kopplingen, inte förstått. Jag tog gott om tid på mig för att förklara och visa hur vi skördade och bar in till köket. Sedan den dagen äter Viggo sallad. I mängder. Och han älskar isberg, så jag odlar den till honom.

 

En gammal varmbänk i kompostgaller med massa sallatsplantor i.

I den numera kalla varmbänken i tunnelväxthuset växer isbergssallat tillsammans med melonplantor.

 

Hårt väder och sniglar kan förstöra
Förutom barn kan de spröda bladen på isbergssallaten lätt förstöras av hårt väder. Och även om de är goda blir de inte sådär supertjusiga alltid på friland. Så i år har jag provat att odla dem i tunnelväxthuset. Och de blir så läckra!

Jag förodlar all sallat och sätter ut små plantor. Det här är årets andra sådd av isberg och de står i den varmbänk som gjordes i våras för att förvara plantor på.

 

Nu börjar huvudena knyta sig och förutom några minimala angrepp från sniglar så är de som konstverk. Jag blir glad ända in i själen när jag ser plantorna forma sina blad och sluta sig. Jag vattnar dem ofta, då växer de fint.

Här i den upphöjda varmbänken når inte mördarsniglar och åkersniglar lika lätt och jag hoppas de håller sig härifrån innan plantorna är skördeklara.

Tips om fina sallatssorter kan du läsa här: "Vilken sallat ska jag välja?" Hur du lyckas med sallats-sådden mitt i sommaren kan du se mer om här: Värdefull sallat tidig vår.
/Sara Bäckmo

27. juni 2016