Jag har ännu inte fått nog av sparris. Det är verkligen en växt att odla mycket av. Lättodlad, lättskött och i allra högsta grad lätt att äta. Eftersom sparris är flerårig återkommer den tacksamt år efter år, under förutsättning att jag gett den näring och lite omsorg.

De höga sparrisvipparna är vackra både sommar som höst. Snart kapar jag dem och använder i täckodlingen.

I min trädgård växer just nu ett fyrtiotal sparrisplantor av olika slag. De flesta är unga, det är bara ett femtontal som är stora nog att skörda. Men för varje år blir nya plantor stora nog att skörda. Just att odla mycket av det vi tycker om att äta är en viktig del i min odling. Det är också ett av tre nybörjartips som jag delar med mig av i Saras vlogg:

Satsar på lättskött
Efterhand som trädgården förses med allt mer odlingsbar yta behöver jag odla mer av de grönsaker som kräver minimalt med arbete. Då har jag tid att sköta övriga ytor. Så nu vill jag ha mer sparris. Och nej, jag oroar mig inte för att det så småningom blir för mycket att skörda. Vi är sex personer i familjen och kommer att kunna äta sparris under en stor del av året med en del av den lyxiga skörden i frysen, så småningom.

De här plantorna vintersåddes i januari 2016 och har skolats om två gånger sedan dess. Sorten heter 'Mary Washington'.

Det är mycket enkelt att så sparris från frö, det har jag berättat om i tidigare inlägg (läs Så sparris från frö) och en del av mina plantor är såna jag sått själv. I våras gjorde jag till exempel en vintersådd (se mer i Vintersådd av grönsaker i plastback) av sparris som förvarades i tunnelväxthuset. Nu på hösten har jag tjugo fina sparrisplantor till en ny plantering.

Tidigare har jag planterat sparris, både plantor och kronor (alltså bara rötter och knopp av sparris), på våren. Men nu vill jag prova att plantera på hösten, för att slippa förvara plantorna under vintern. Det är svårt att hitta något att läsa om höstplantering, så jag får göra en egen variant.

Två rader i samma bädd
Mina plantor ska stå i en bädd, två rader med tio i varje, med ett radavstånd på kanske 60 cm. Lite snålt kanske, men det är vad jag har att leka med. Jorden är sedan tidigare täckodlad och djupgrävd, vilket gör att den är väldigt lucker och fin vilket passar sparris bra.

Jag har gjort det lite enkelt för mig genom att hälla ut sand och snäckskal på jorden som senare ska omge plantorna. Efterhand fyller jag på med mer som maskarna kan vända ner i jorden.

Sparris gillar sandig, näringsrik jord. Jag har grävt ett dike på en spades bredd och nästan två spadtags djup. I fåran har jag satt ner plantorna med cirka 30 cm mellanrum och fyllt på jord som blandats med sand och snäckskal. Till skillnad från vårplanteringen, där lite jord fylls på efterhand som plantorna växer upp, har jag istället fyllt upp all jord på en och samma gång.

Jag har inga belägg alls för att det här fungerar, men inget talar egentligen för motsatsen heller. Självsådda sparrisplantor klarar sig utmärkt rakt ner i jorden och växer som ogräs. Jag kan inte tro annat än att det här kommer att gå vägen.

Den lilla granlika plantan tittar upp ur täckmaterialet nu, men snart vissnar den ner. Nästa vår växer nya spröt upp.

Sparris går utmärkt att täckodla. Plantorna jag ska skörda från krattar jag dock fria från täckmaterial under senvintern så att marken värms upp fortare. Det ger tidigare skörd.

Om några år kantas den här gången av sparris från två håll. Det blir fint och ger gott om material till täckodlingen.

Täcker under vintern
Nu när planteringen är gjord täcker jag bädden med tidningspapper i tunna lager och växtmaterial. Tidningspappret lägger jag dit för att jag har haft problem med våtarv här i år när jag inte skött täckodlingen till punkt och pricka. Eftersom det fortfarande gror en massa motar tidningslagret förhoppningsvis en del av det som kan tänkas vilja titta upp under senhösten.

Först år 2019 räknar jag med att börja skörda här och då endast några enstaka skott innan plantorna vuxit sig stora. Men tänk ändå, att jag kanske har planterat sparris som kommer att följa mig livet ut! Det finns berättat om sparrisplanteringar som är hundra år!

Nu känns det skönt att de fina sparrisplantorna är i jorden innan vintern. Om jag inte hunnit plantera dem hade jag övervintrat dem så som jag visar i klippet ovan. Alla mina tidigare inlägg om den fantastiska grönsaken sparris kan du läsa här.
/Sara Bäckmo