I slutet av oktober har vi fortfarande sockerärter att skörda i tunnelväxthuset.

Hur underbart är inte detta?!? Vid varje lunch kan vi gå ut och hämta en liten näve sockerärter att knapra på. I slutet av oktober! Det är visserligen en fin höst, men det här är något jag odlat också tidigare år. En sen sådd av sockerärter ger sen skörd. Precis vad vi behöver innan vintern rullar in.

Sockerärterna växer i två stora krukor av plast som står rakt på marken i en av odlingsbäddarna.

Sockerärterna slingar sig ur krukorna och på marken, lätta att plocka.

Sockerärter är Loas favorit, på flera sätt. Han tycker om att plocka ärterna och att tugga på dem. Inte alltid att svälja dem dock, även om det försvinner ner en hel del i lilla magen med. Han har hjälpt till att så dem själv, i augusti. Och det är klart att det gör sitt till skördeglädjen. Att skörda sånt barnen varit med och odlat gör dem stolta och glada.

Sockerärterna växer i krukor fyllda med bokashi-kompost. Hur jag gör dessa krukor visar jag i videon ovan.
Fröerna är sådda i en cirkel längs kanten (se video nedan hur jag gör). I augusti kom fröerna i jorden och grodde snabbt efter det. Krukorna har stått i tunnelväxthuset hela tiden sedan sådd. Jag kommer inte i håg riktigt när vi började skörda men gissningsvis i början av oktober.

Sorten är 'Norli', en sockerärt som inte blir mer än cirka 60 cm hög och alltså inte behöver bindas upp särskilt. I år har jag som synes inte brytt mig om att binda upp dem alls, de bara ligger och dräller. Och kanske är det lika bra. De små tvåårings-händerna når överallt till att plocka. Ljuvligt!

Läs mer: Skörda sockerärterna ofta

Det är underbart att se de frodiga växterna i det låga höstljuset.

Loa är förtjust i ärterna och vi försöker att plocka sockerärter, oavsett årstid.

Sockerärter är ingen grönsak att odla för vintern men plantorna växer och frodas förvånande bra på hösten. Vi har redan haft många nätter med hård frost, då alla växter i tunnelväxthuset varit djupfrysta. Ärterna blir lite flammiga på ärtskidan men det är bara en estetisk defekt, de smakar fortfarande fint. Och innan kylan blir för hård blommar de villigt vidare och mognar fram goda ärter.
/Sara Bäckmo