Grönsaker som sköter sig själv och återkommer år efter år är värdefulla. De kräver minimalt med skötsel och är många gånger mycket tidigare än de grönsaker som sås nya varje år. Jag tänker till exempel på flerårig lök som piplök, gräslök, luftlök, kajplök,  och andra, men också på rabarber, sparris, jordärtskockor, kardon, kronärtskocka och andra grönsaker. Förra året sådde jag frön till strandkål som också är en flerårig (perenn) grönsaksväxt som av de som smakat sägs vara en riktig delikatess. Om några år vet jag. Här nedan berättar jag mer om hur man kan odla sparris från frö.

Minnen av att odla sparris

Något av det första jag bestämde mig för när jag anlade köksträdgården 2011 var att odla sparris. Min mamma hade sparris längs en stenmur på ön där jag växte upp. Hon täckte dem med tång och jag kommer ihåg doften av strandkant mitt i trädgården.

Någonstans läste jag att fem till tio plantor skulle ge nog skörd till en familj efter några års etablering. Jag slog på stort och förberedde för hela femton plantor. De planterades 2012 och i år är första året vi kunnat skörda under hela skördeperioden. Så mycket kan jag säga att vi har inte direkt förätit oss på sparris, trots femton plantor.

Satsa på många

Ett år gjorde jag en föreläsning på Boställets vedugnsbageri hos Karin Lorin som har en med yrkesodlarmått mätt mycket liten sparrisodling som ser jättestor ut för en hemmaodlare. När jag frågade henne hur många plantor hon tyckte skulle vara lagom för en hemträdgård var hennes svar: minst trettio plantor. Yupps.

Lyckliga mig som har småplantor på gång efter en sådd i våras och dessutom plats att odla dem på. Enligt Karin ger trettio plantor nog skörd för att kunna äta ordentligt med sparris under den tid det finns att skörda. Och det tror jag är helt rätt. I ett hushåll med fem personer där de flesta gillar sparris är det inte kul att behöva ransonera godsakerna för att det finns för få plantor. Vi vill kunna frossa i sparris när det är skördetid för det.

Lätt att odla sparris

Jag har sått både i år och förra året och av alla sådda frön har nästan hundra procent grott.

I Sverige finns ett ganska begränsat utbud av frön, tycks det mig när jag kikat runt. Det finns betydligt fler att välja mellan på utländska sajter. Det går att köpa både frön och barrotade plantor (crowns på engelska).

Jag har sått mina frön på vårkanten för att de ska ha tid att växa till sig något innan vintern kommer och de går i vila. Ett frö per liten kruka eller bredsådd i ett tråg funkar fint. Efter att fröna grott växer en pytteliten tunn dillvippa upp, först en per frö och sedan ytterligare några under säsongen.

När plantan är hanterbar sätter jag den i en egen kruka, dock ej för stor.

Sparris i kruka

När plantan är hanterbar sätter jag dem en och en i större krukor. De kan växa ganska snabbt och får stora rötter som letar sig ut ur dräneringshålen i krukan. Jag har låtit mina stå kvar i krukor över vintern det första året, på en skyddad plats gärna lite isolerad under ett lager löv.

Att odla sparris från frö är ett långsiktigt projekt. De behöver några år på sig för att etablera sig, jämfört med plantor som köps stora. Det sägs att den första skörden kan göras tredje året efter sådd, men då är plantan fortfarande liten och endast ett fåtal stänglar skördas då. Nästkommande år skördas några fler och först femte året efter sådd skördas plantorna fullt ut.

Läs mer: Stekt sparris med färsk dill

I gengäld ger en sparrisplantering skörd i flera decennier. Varje år. Utan särskilt mycket omvårdnad annat än skörd, gödsling och sedan kapa stänglarna innan vintervilan.

Jag odlar sorterna Rambo, Gijnlim, Burgundine (lila), Sweet Purple (lila), Pacific Purple, Primaverde, Mary Washington samt en holländsk hanhybrid som jag just nu glömt namnet på.

/Sara Bäckmo