En av bäddarna i tunnelväxthuset, nyligen gödslad med bokashi-kompost.

Den nedre delen av vår tomt har varit en oprioriterad plätt med fruktansvärt mycket kvickrot och annat ogräs i lårhöjd. Vi har slagit eller trimmat ner det någon gång varje år, mest för att det inte ska se så vildvuxet ut. Det har varit svårt att se någon större användning för ytan.

Men så kom en dag när jag skulle få hjälp att sätta upp ett tunnelväxthus i trädgården (klicka på länken för att se bilder på platsen innan tunneln sattes upp). Och var skulle det stå? Jag valde först bort den där ogräshärden för att ytan var så ojämn. Det skulle väl aldrig gå att sätta upp ett hus där? Daniel på Gjordnära Tunnelväxthus sa att det inte alls gjorde något att marken var ojämn och med det bestämde jag mig för att ta en fajt med kvickroten.

Jag ville helst ha odlingsbäddar, alltså riktiga land, i tunnelväxthuset och det var av den anledningen jag var tveksam till att lägga tunneln på en hårt ogräsdrabbad plats. Men, om det inte gick min väg fick det väl bli att odla i byttor och tråg, tänkte jag.

Här har bäddarna täckt med ett första lager tidningar och ensilage. Kvickroten som växte upp genom materialet rycktes envist bort.

Strängar av jord läggs över blöta tidningar som täcker uppvuxen kvickrot i bädden. Detta är samma bädd som bilden överst i inlägget, fast två år tidigare.

Så här gjorde jag

Tunnelväxthuset sattes upp i maj 2015. Marken täcktes då med en svart markväv i någon slags plast, som fick sträcka sig någon meter utanför tunneln.

Över väven byggdes odlingsramar av kraftigt virke och inuti ramarna klippte jag upp väven så att marken blottades. Välkommen upp hemska ogräs.

Därefter täcktes markytan omsorgsfullt med tidningar och diverse organiskt material; ensilage, löv och gräsklipp till exempel. Hur marken såg ut innan täckningen kan du se i klippet nedan där jag visar hur jag odlade tomater i bottenlösa hinkar det första året.

Alla bäddar fick tidningar i botten och komposterbart material ovanpå. Första året växte kvickroten upp på många platser. Eftersom jag gjort likadant på andra ställen i trädgården blev jag inte alls stressad utan kunde jobba på med humöret på topp. Efterhand kvickrötterna växte upp drog jag bort så mycket jag kunde.

På sensommaren täcktes alla bäddar på nytt, ovanpå det gamla lagret, med tidningar och organiskt material. En del bäddar skulle odlas under vintern och fick strängar av jord (som grävts upp från andra delar av trädgården) på toppen. Se klippet nedan hur jag gjorde.

Det går att gräva!

Grässvålen under det allra första täcklagret var hårt som sten fram till början av sommaren 2016. Då var det plötsligt möjligt att stöta ner stödpinnar till växterna. Seger! Under hela sommaren fortsatte jag att mata bäddarna med tidningar, jord, kompostmaterial och organiskt material.

Det som händer när marken täcks på det här viset är att ogräset kvävs. Det är mycket effektivt, om det görs på rätt sätt. Tricket är att täcka ett tjockt lager med tidningar eller kartong underst (gärna blöta så de smiter tätt åt marken) som förhindrar att ljus, luft och näring når ogräset. Därefter packas annat material ovanpå. Allteftersom bryts ogräs-svålen underst ner, samtidigt som det organiska materialet på toppen komposteras. Snart går de olika lagren ihop och blir ett. Maskarna har under tiden bearbetat jorden och dragit ner både tidningar och kompost i den. Jorden blir lucker. Det är så fantastiskt att se det hända!

Nu kan jag, precis som i övriga tunnelväxthusen, gräva ner kompost regelbundet för att gödsla jorden:

Näring till jorden
Att gräva i jorden i tunnelväxthuset känns otroligt bra! Det har varit ganska många härvor av kvickrötter kvar och visst har det varit kinkigt ibland att komma igenom med spaden. Men det går att gräva! Bästa möjliga resultat mötte jag förra veckan när jag grävde ner ännu en hink bokashi-kompost i jorden som nyss tinat. Utan problem kunde jag gräva ett 40 cm djupt hål. Jorden är kanonfin och jag blev alldeles tårögd av att se hur väl mina ansträngningar funkat.

Och vad med kvickroten, är den helt borta? Nejdå. På vissa håll växer den fortfarande in i bäddarna, utifrån. Men eftersom det är täckt med både duk och träflis på de flesta av tunnelns utsidor räknar jag med att den bit för bit kvävs bort. Det jag gör för att hjälpa processen på traven är att jag gräver upp längs de yttre kanterna på bäddarna då och då och helt enkelt rensar bort rötterna. De sitter på 10-20 centimeters djup och är mycket lätta att dra bort i den luckra jorden.

Ren och skär lycka att kunna gräva ett flera decimeter djupt hål i en tidigare ogenomtränglig yta av ogräs.

Sammanfattning och tips

1. Täck marken med tjockt lager tidningar eller kartong. Trimma eller slå inte av gräset först eftersom "stubbet" kan gå igenom tidningarna. Om gräset lägger sig ner under lagret blir det bättre. Blöt gärna tidningarna eller kartongerna, då smiter de åt om marken.
2. Täck papperslagret med tjockt lager löv, halm, ensilage, gräsklipp, gödsel eller annat som så småningom komposteras.
3. Täck med mer tidningar och material om ogräset letar sig upp igen. Allteftersom försvagas ogräset och försvinner sedan.
4. Eventuellt kan bädden täckas med jord som kan sås eller planteras. Var beredd på att du kan behöva bearbeta ytan ytterligare, så det är ingen bra idé att plantera fleråriga saker ännu.

Så. Om du står med en ogräsplätt och tycker det är lite synd att inte kunna använda den. Do it! Var envis som katten och täck, täck, täck. Börja med en lagom bit, istället för några hundra kvadrat, då blir det lättare att hålla efter. Utöka efter hand. Jag utökar hela tiden. Kan inte låta bli. Och det känns grymt bra att inte låta ogräset stoppa mina trädgårdsdrömmar!

Vill du se mer av utvecklingen i just tunnelväxthuset kan du kika i kategorin TUNNELVÄXTHUS. Där finns mycket bilder på hur jag arbetat med bäddarna och odlat i dem under tiden täckmaterialet blivit jord.

Jag hoppas att du som läser har nytta av att se att det faktiskt är möjligt att täcka bort ett elakt ogräs som kvickrot. Har du provat tidigare? Hur har det gått?
/Sara Bäckmo