Solrospyramiderna i juli, 2014.

Solrospyramiden, hur gick det med den?
Nu när den första snön ligger känns de läckra solrosorna ganska avlägsna, men de har faktiskt stått här under bra många månader i sommartid.

Förra våren började jag förbereda för solrospyramider. Jag förgrodde solrosplantor av en riktigt hög och kraftig sort som sedan planterades i en cirkel för att sedan bindas ihop till en konformad ställning. Runt solrosplantorna såddes eller planterades höga bönor och ärter. Tanken var att dessa skulle använda solrosorna som klätterstöd.

Solrosor och bönor i maj, bägge är förgrodda och utplanterade.

Raden av solrospyramider såg pampig ut där i ena kanten av köksträdgården, särskilt som platsen gödslats med bokashi-kompost. Cirka fyra meter höga blev de flesta solrosorna under säsongen!

Solrosorna i en rad till höger i bild. Närmast en pyramid med ris i till borlottobönorna. Juni, 2014.

Och baljväxterna då? Jodå, de växte fint, särskilt till en början. Och särskilt de höga borlottobönorna. Just borlotto växte kring en pyramid som fått lite stöd i form av ris bland solrosorna och klädde snart in hela konstruktionen. Den skörden blev kanon!

Men på de andra pyramiderna tog det stopp någonstans halvvägs. Orsaken förvånade mig något. Baljväxterna verkade slingra sig så kraftigt runt den lite sträva solrosstammen, att när solrosen bifffade till sig drogs den klängande baljväxten helt enkelt, långsamt men säkert, ur jorden. På andra ställen gick baljväxtens stam av och plantan dog. Lite snopet.

Solrosorna i augusti 2014.

Jag tror att skörden hade blivit betydligt bättre om jag gett baljväxterna alternativ i form av ris att klänga på också. Då skulle också hela konstruktionen varit stabilare, vilket skulle behövas. I slutet av sommaren då solrosorna var så höga var det svårt att hålla dem upprätta.

Alltså har jag lärt mig följande: Gärna solrospyramider, men då med ris eller nät som extra stöd för baljväxterna, och gärna en lååååång mittpåle som de höga solrosorna kan förankras i för att inte falla omkull i sensommarvindarna.

I oktober började förfallet synas. Barnen fick tillåtelse att såga och klippa ner solrosorna.

Även om skörden av vissa baljväxter inte blev så stor är jag nöjd med experimentet. Det var stiligt och jag fick väldigt mycket material att mata djupbäddar och odlingslådor med.

Nästa år funderar jag på att odla bönor längs jordärtskockorna på komposten.
/Sara Bäckmo