Våren är de färgglada salladernas tid. Hela familjen längtar efter stora skålar med färska blad och små smakexplosioner av rädisa, bladlök, sparris och andra läckerheter bland dem. Jag har inte varit storförtjust i just sallatsblad (som heter sallat när den odlas och blir en sallad när bladen ligger i en skål på matbordet) från butik. Allt smakar i princip lika och utbudet är oftast tråkigt.

I den egna köksträdgården kan jag odla i princip hur många olika sorters sallat som helst. Jag kan botanisera bland en mängd olika varianter och sedan sorter av dem. Familjens olika preferenser kan styra utbudet och jag kan dessutom välja sorter som på olika sätt anpassas efter den säsong de ska växa, tidig vår, sommar, höst eller till och med vinter. Det är verkligen fantastiskt!

Förra året odlade jag sju sorters sallat i varmbänken tidig vår och kunde plocka blandade sallader under lång tid.

Men vad ska en välja?

Jag har fått en fråga om sallat: "Jag skulle gärna vilja prova på att odla sallat i mitt land, men är ingen jättefan av sallat sen tidigare. Tycker att många är beska och det gillar jag inte och öviga (läs köpt isberg) har jag tyckt varit rätt meningslösa grönsaker. Men vill gärna lära mig, hemodlat är säkert mycket godare än köpt! Det finns så många olika sallatsvarianter, vilken sort ska jag välja?"

Jag brukar tycka om att odla flera olika sorters sallat, som jag kan blanda. Ofta tänker vi ju oss sallat som sallatshuvuden som skördas hela på en gång. Men en huvudsallat kan också skördas blad för blad och genom att blanda flera olika blad blir salladen god och vacker. Jag sår oftast bara några enstaka frön av varje sort och får på så sätt en hel palett av olika sorter att välja mellan. Se såtips längst ner i inlägget.

Många av de löst knutna sorterna som går under benämningen huvudsallat har närmast söta smaker och är lena i konsistensen. Med en god olja och bara något enkelt till som sätter lite smak är de supergoda.

Tips på olika sorters sallat

Några slags sallater jag själv gärna odlar är huvudsallat, romansallat, plocksallat och bataviasallat.

Huvudsallat är ofta ganska löst knutna huvuden med mild smak. En superfin sort med smörig, nästan krämig smak är 'Murielle', den är som godis.

Romansallat är sån som används i till exempel ceasarsallad och är ofta smakrik i ovala huvuden i olika storlekar. Min favorit är den lilla sorten 'Little Gem' som ger huvuden som är cirka 15 centimeter höga med söt smak och lagom krispiga blad.

Plocksallat bildar enskilda plantor med blad som inte knyter sig på samma sätt som huvudsallat. De kan också sås ganska tätt i rader och skördas lätt blad för blad eller genom att klippas vid marken. Jag gillar till exempel ekbladsallat och en sort som heter 'Giant Red Oakleaf'. Den är lite mer smakrik men upplevs inte alls som bitter eller stark.

Bataviasallat har underbart spröda blad, vissa sorter knyter sig likt isberg medan andra växer mer öppet. De har mycket sallatssmak och dessutom lär de vara mer lättodlade än isberg. Det är kul att odla sorterna som bildar knutna huvuden, en sort som ger riktigt tjusiga och goda plantor är 'Cardinale'.

Några år har jag odlat och fått fina huvuden av isbergssallat. Den har varit jättegod och är ett av barnens absoluta favorit. Precis som stora kålhuvuden är det något särskilt med att skörda ett väl knutet huvud, som ser ut som i butik fast som ändå är så mycket finare eftersom alla foderbladen finns med. Hemodlad isbergssallat smakar mycket mer än vanlig köpt i butik.

Flera sorters bataviasallat liknar isbergssallat och får fina, krispiga huvuden att skörda.

Andra sorters batavisasallat är mer öppna plantor. Den här typen kallas för Lollo Rossa och sorten heter 'Sanguine'. Ett av våra barn vägrar äta sallat som är röd, så jag odlar just nu inte så mycket röd sallat. Synd, för den är så snygg!

Var, när, hur påverkar smaken

Precis som många andra grönsaker påverkas sallatens smak av hur och var den växer. Det är alltså inte bara sorten som avgör. Sallat tycker till exempel om vatten och om den inte får det när den växer till sig skyndar den sig att producera blomstängel för att liksom inte missa den delen av sin livscykel. När den bildar stock och går i blom blir bladen mindre smakliga, bittra, beska och så där. Eftersom det är svårt att alltid ligga i fas med vattningen kan det vara bra att till exempel välja särskilda sorter som älskar värme och klarar lite torka utan att bli stressade, just för de varma sommardagarna, och odla andra sorter tidig vår och höst.

Jag tror att alla som odlar sallat någon gång under säsongen råkar ut för att plantor börjar att blomma, därför är det bra att så sallat vid många tillfällen så att det alltid finns plantor i olika stadier. Själv sår jag nog sallat en gång i veckan i små tråg för att ha att sätta ut allteftersom vi skördat.

Så här ser en blandad sallatsplantering ut när den tillåtits att blomma. De höga stänglarna är mycket dekorativa och sätter frön som lätt självsår sig. Året efter finns ofta fina små sallatsplantor på platsen, eftersom fröna tål att ligga i kall jord under vintern för att gro våren därpå.

Välj många sorter - så få frön

Det gick ganska snabbt för oss att bli sallatsälskare sedan vår köksträdgård tog form. Jag tror att det hängde på att jag vågade odla många olika sorter och inte bara höll mig till en enda påse, som ju innehåller mängder med frön "och det är ju lite slöseri att inte odla upp alla dem innan jag köper ny påse...." (du vet hur tankarna kan gå). Nu har jag mängder av sallatssorter och sår som sagt några frön av ett gäng sorter vid varje tillfälle. De slattar som blir över använder jag till bredsådder av sallat tidig vår och höst. Se såtips i klippet nedan.
/Sara Bäckmo