Del av årets kålplantering, framför en av trädgårdens tre stora askar.

Syftet med mitt trädgårdsskafferi är först och främst att framställa mat på hemmaplan. Närodlad, giftfri, god och vacker mat till mig och min familj. För några generationer sedan hade de flesta på platser likt vår köksträdgårdar som producerade mat. 

Ibland undrar över alla de där nymodigheterna som kom med framtiden och som tog människor långt från det jag letar mig tillbaka till nu. Då var det ett tvång, nödvändigt och slitigt, att odla sin mat. Nu ser många det som en vardagslyx att ha tid och ork att odla hemma. Hur blev det så?

Under en ganska lång tid levde jag under mycket enkla förhållanden i de två hus jag hittills ägt. Utan rinnande vatten. Utan avlopp. Utan toalett inomhus. Min farmor Elise tyckte det var förskräckligt. Hon mindes dassen då hon växte upp och ville att jag skulle ha det bättre än så. Inte behöva frysa häcken av mig på ett utedass i många minusgrader. Och möjligen inte behöva vara beroende av en god skörd för att ha mat att äta under vinterhalvåret. Eller att behöva slita fysiskt för att framställa sånt jag behöver. Utvecklingen var snäll mot människan. Det var skönt att vara bekväm.

Idag måste vi tvinga oss till att göra sånt som är obekvämt, för annars kommer vi att må dåligt. Mycket dåligt. Gå i trappor och sånt. Lämna bilen hemma och promenera istället. Blä, va!

Själv gillar jag när det tar emot. När jag måste släpa. Slita. Svettas en del. Ta mig över hinder och känna att jag lever. Allt det får jag, tillsammans med mycket annat, genom att odla. Det är verkligen inte alltid det enklaste för stunden. Men då jag ger både min kropp och hjärna det den skapats för i form av fysiska och psykiska utmaningar kan jag efteråt känna mig tillfreds och vila i min vila. 

Det är inte alltid det bekväma livet som är det mest eftersträvansvärda. Det är det liv som innehåller meningsfulla saker jag strävar efter. Genom att odla mat på hemmaplan framställer jag inte bara bästa möjliga mat till min familj - jag ger också mig själv bästa möjliga förutsättningar att utvecklas på ett hållbart sätt rent fysiskt och psykiskt. 

Odla mer!
/Sara Bäckmo