Bilden visar en hallonrad efter beskärning och gallring. Nu på försommaren väljer jag ut fyra nya spröt på varje planta som får stå kvar till nästa säsong. Resten tar jag bort. Det kommer att växa till sig ytterligare spröt under sommaren och de får också stå kvar. Jag lämnar förstås också de förvedade spröt från förra året som är de som kommer att ge skörd i år.

Förutom att gallra klipper jag också bort alla blad 40-50 cm ned på stammarna. Tydligen vill hallonen ha det luftigt om benen, men jag har hunnit glömma varför det är så. Säkert någon angripare som trivs då det blir fuktigt och trångt bland stjälkarna.

Bladen och stjälkarna, klippta i bitar, låter jag ligga kvar under buskarna som en del av täckodlingen. Under hela säsongen matar jag hallonen med ogräs och annat organiskt material. Under det översta lagret av halvförmultnat mojs finns världens finaste mylla. Detta är allt gödning som hallonen får. Täckodling är fantastiskt!

Tidigare på säsongen har jag också toppat hallonspröten. Jag håller dem så långa att jag precis når upp till dem. Anledningen till att jag väljer att ha dem så långa är att jag vill kunna få en del av skörden. Eftersom barnen skördar längre ner blir det snabbt urplockat. Och barnen har lååååånga armar! Med högre plantor kan jag ta en del till efterrätter, barnens morgonfil eller infrysning.

Så vad är det då jag ångrar med dess underbara bärbuskar? De sprider sig! Under gångarna och ut i mina djupgrävda bäddar på andra sidan. Hopplöst. Och jag är så less på att gå och dra hallonspröt överallt. Jag håller på att överväga en flytt av hallonraderna, men vet inte om det kommer att hjälpa eftersom en del av rotsystemen kommer att finnas kvar. Hur hade du gjort?
/Sara Bäckmo