Ett jättefult och ruttet huvud av vitkål - för läskigt till och med för mig.

Något jag har stor nytta av som odlare är en förståelse för att maten jag odlar inte kan jämföras med mat i butikernas grönsaksdisk. Skillnaden är som natt och dag. Den smakmässiga upplevelsen är förstås en helt annan, näringsmässigt är det sannolikt skillnader med och naturligtvis är grönsakerna till utseendet väldigt olika varandra.

Många gånger siktar vi som odlar på ett resultat som ser ut så som i butikerna. Vi tycker att en blomkål är perfekt när den är så där bollig och vit som i butiken, när rödkålen knutit sig helt overkligt hårt och när körsbärstomaterna sitter prydligt och enhetligt på en kvist där alla mognat exakt samtidigt. Lite konstnärsaktigt, sådär. Det får oss att känna stolthet och att vi uppnått något bra. Vi kan, som proffsen, på nåt sätt.

Allt som oftast ser dock skörden inte alls ut som i butik. Och då blir vi besvikna. I början hände det att jag tog bort saker ur landet för jag inte tyckte de blivit som de skulle, eller tyckte de smakade illa för att de på nåt vis smakade... mer. De smakade mer grönsak än de jag var van vid från butik. Både broccoli och kålrabbi var så smakrika att jag blev tveksam till om jag odlat rätt grönsak. Och morötterna som låg nyskördade i köket doftade så mycket att min man kommenterade morötterna redan i hallen.

Efter en vinter i jorden har moroten ruttnat. Larver av morotsfluga och harens gnagande tillsammans med skiftande temperaturer i fuktig jord har inte varit en bra kombination.

Kantstött, ruttet och äckligt

Kanske är det mest uppenbara att många av grönsakerna i hemträdgården ibland ser helt bedrövliga ut. Kålen nedan till exempel. Vem vill stoltsera med ett sånt här huvud på en trädgårdsblogg och hurra sin egen förmåga att odla läcker mat? Men faktum är att savoykålen nedan är perfekt. De yttre foderbladen har sniglar och larver mumsat på, men huvudet innanför är urläckert. Det gäller att ha is i magen och irritera sig på rätt saker. Huvudet högst upp i inlägget däremot, det är rökt. Det har börjat spricka vid en blomning (de tidiga och snabbväxande sorterna gör ibland det om de står för länge i landet) och därtill har det börjat att ruttna. Kål som ruttnar slänger jag, det luktar förfärligt!

Så här skriver jag i Skillnadens skörd

"Om jag ska vara helt ärlig tror jag ibland att resten av familjen spontant skulle välja bort en del grönsaker om de visste hur de såg ut vid skördetillfället. Bladen från en medtagen planta vinterportulak kan se riktigt skruttiga ut och om det dessutom är lite jord på vattnas det inte direkt i munnen. Men när allt sköljts och ansats är doften, smaken och utseendet helt perfekt. Så om du har en kräsen familj kan det vara bra att inte stoltsera alltför mycket med skörden innan den är tillhyfsad."

Se alla böcker om Skillnadens Trädgård i min webbutik

En sen och köldtålig savoykål ('January King') ska stå länge i landet. Jag plockar bort larver och sniglar varje dag, men i övrigt står den helt oskyddad och jag accepterar lite angrepp.

Grönsaker i min trädgårds som tenderar att se halvskruttiga ut under olika delar av året är:

kålväxter
rucola
rädisa
vinterportulak
vintersallat
tomater
morötter
purjolök
lök

Ofta är det de stackare som står i landet under lite längre tid som hinner råka illa ut. Det är också många gånger de som är mest värdefulla i matlagningen, jag tänker till exempel på morötterna som lagras i landet eller rödkålen som kanske äts ett helt år efter att de såddes.

Ibland är jag jättesnål och tar hand om en tredjedel av en skadad tomat. Men de här fick åka i soptunnan eftersom plantorna drabbats av bladmögel.

Lukten avgör

Efterhand har jag lärt mig att vara förlåtande när det gäller skadade grönsaker. Det är inte främst utseendet som gör att jag dömer ut en grönsak, det är lukten. En morot som ruttnat luktar illa, så gör också kål. De flesta grönsaker försöker jag att ansa och putsa till så att de blir ätliga. Jag skär bort det fula, helt enkelt, och behåller den del som ser bra ut. Om den luktar fräscht. Annars förpassar jag skörden tillbaka till täckodlingen.

Mina bästa tips till dig som odlar och står med en skörd som ser trist ut:

- Skörda och ta hand om grönsakerna när inte resten av familjen ser, om de är känsliga.
- Ta hand om det som är skadat och lite dåligt först; tillaga eller frys in.
- Hacka, strimla eller mixa grönsakerna så att det skadade inte syns.
- Sätt ett värde i att äta också det som är naggat, fult och håligt.

Det är många som vill veta om vi verkligen äter upp alla grönsaker som odlas. Det bästa svaret är att säga "ja, i princip allt som går att äta". För jag odlar också ett överskott eftersom jag vet att en del saker under säsongen kommer att misslyckas. Nu när vi har en liten ettåring i familjen är det inte rimligt att sikta på full perfektion i trädgården. Jag vet redan på förhand att en del av kålhuvudena kommer att bli oätliga på grund av angrepp och att jag inte hunnit skörda precis alla brytbönor. I år har dessutom sommaren varit så kall att bara en bråkdel av majsen hinner mogna och så fuktig att en del av squashen ruttnat.

Jag räknar med andra ord med ett bortfall, det är min melodi snarare än att sikta på perfekt skörd. En någotsånär kravlös odling blir så mycket roligare!
/Sara Bäckmo