Fotograf: Maria Fors Östberg

Idag är det äntligen, äntligen dags för mitt Sommar i P1 att sändas. Gissa om jag har fjärilar i magen! Programmet sändes klockan 13.00 i P1, Sveriges Radio och du kan höra det nu i spelaren nedan, eller på Sveriges Radios hemsida.

Jag har förstås varit rätt nervös för vad som ska skrivas och sägas om mitt Sommar. Det är ju så otroligt många som lyssnar och det blir till och med recension av varje program i stora tidningarna. Men jag tror jag passerade testet. Nedan kan du läsa om hur det gick till att göra mitt Sommar i P1.

Läs mer: Jag är värd i Sommar i P1!

Om du vill får du gärna läsa vad DN skrev om programmet. Blev glad!

Läs mer: Sara Bäckmo sjunger den gröna gudens lov

Mitt Sommar i P1 handlar förstås om att odla grönsaker. Jag tänkte massor på vad jag ville använda mina 90 minuter i radion till, vad jag ville säga och förmedla. Och jag landade i att jag ville dela min fascination för odla mat och hoppas att åtminstone någon som lyssnat blir lite inspirerad till att så något. Mitt tips är ju sallat, vid den här tiden på året. Vill du ha inspiration till hur du kan odla, får du gärna kika här:

Läs mer: Tips för att odla sallat

Så här såg det ut när jag spelade in mitt Sommar-program, i radiohuset i Växjö.

Efter inspelningen får varje sommarvärd ett fint diplom. Det har jag satt på väggen i mitt kontor. Tillsammans med mig står Ola Hemström, som producerat programmet. Tack för ett jättefint samarbete!!!

Musiken i mitt Sommar

Det svåraste med mitt Sommar var att bestämma musiken. Hur ska man tänka? De senaste tio åren har min musikkonsumtion varit väldigt sparsam. Trots fina tekniska möjligheter och all världens musik tillgänglig på nätet, så har jag inte haft ro och ork att lyssna på särskilt mycket musik mitt i småbarns-åren, vill mest ha det tyst när jag kan. Och jag har framförallt inte haft tid att leta upp ny musik! Ofta när jag har tid att lyssna på något försöker jag lyssna på samhällsprogram på radio, för att hänga med lite, eller poddar. Så musiken jag lyssnar på nu, är i mångt och mycket samma musik som fanns i lurarna för femton-tjugo år sedan. Kanske är det samma för dig?

Jag har valt musik som jag tycker om och som på olika sätt finns, eller funnits med i mitt liv. Eftersom programtiden är så kort fanns inte tid att berätta mer om musiken. Men det vill jag gärna göra här. Här kan du läsa vad låtarna heter och varför jag valt dem.

Ben Sollé – A change is gonna come
Ben Sollee är cellist och gör suveränt fin musik. Första gången jag hörde hans musik var i Mifforadio i P4 för ett gäng år sedan. Det är första och enda gången jag skrivit till en redaktion och bett att få veta vilken musik som spelades i radio, eftersom den inte avades i sändning. Hela albumet - Learning to bend - är kanonbra!

Tone and I - Dance Monkey
I vår by Kalvsvik cyklar stora gäng med kids på vägarna. De upptäcker, leker, gör bus, badar och bara hänger i största allmänhet. Vi andra försöker parera i trafiken och ibland snacka med både våra egna barn och andras om trafikvett och annat. Det är underbart att bo på en plats där barnen kan vara barn och där de har möjlighet att göra saker som barn mår bra av att göra! Jag tror alla föräldrar här är skitglada för att barnen är ute, rör på sig och är med varandra och jag önskar att alla barn fick uppleva friheten som våra barn på landet har. Något av det som är mest inne bland kidsen i vår by just nu, är att de har högtalare i ryggsäckarna, och så lyssnar de på musik när de cyklar. De cyklar milatals på en dag! Och snackar och lyssnar på dunkadunka. All musik är verkligen inte presentabel, men ett tag var det Dance Monkey som regerade. Till alla fina sommarlovskids och deras föräldrar - Heja er!

Feist – Mushaboom
Den här musiken förknippar jag med mitt första lilla hus; Mölleslätt, i Ingelstad söder om Växjö. Jag köpt den stugan när jag var tjugoett år. Det var så underbart att ha ett eget hus! Jag gjorde så många fina upptäckter om mig själv och livet. Känslan av att äga min egen bostad var stor och jag omfamnade verkligen livet där, lade en grund till den jag är idag. I stugan firade jag för första gången ett nyår alldeles själv. Det var magiskt. Vintern var förbannat kall, med drygt tjugo minusgrader på nyårsnatten, gnistrande snö och sjärnklart. Efter att jag sytt kläder en hel kväll och ätit brakmiddag för mig själv, lyckades jag med konststycket att låsa in mig själv på utedasset (iklädd shorts, linne och gummistövlar). Efter att ha forcerat dörren hoppade jag i en varm overall, kånkade fram en vilstol med dyna i trädgården, lindade in mig i filtar och satte på mig lurarna med hög musik - Feist. Jag tycker det är obehagligt med smällar och knallar, men med lurarna på låg jag spikrak i vilstolen och förundrades över byns fyrverkerier, bortsvept rent ljudligt av härlig musik.

Gösta Linderholm – Rulla in en boll och låt den rulla
Det här är ju en del av min barndom. Och som jag säger i programmet: Det här är musik som gjorde min mamma glad när jag var liten, och den gör mig glad nu. Jag lyssnar inte på Gösta Linderholm hemma, nä. Men för att liva upp ett sommarprogram tycker jag att låten är kanon! Hoppas ni gillar.

Ben Howard – Keep your head up
Jag vet inte hur jag började lyssna på Ben Howard, men jag tycker han är så himla bra! Han och några andra artister tillhör favoriterna som jag lyssnar på när jag åker tåg. Jag har varit åksjuk ända sedan jag var liten och det har dessvärre inte blivit bättre som vuxen, annat än att jag kan kontrollera mitt mående på annat sätt. När jag åker tåg lyssnar jag alltid på musik, det verkar som om den delen av hjärnan som blir åksjuk på något sätt sysselsätter sig med annat än att se till att kroppen mår piss. Bäst är det med musik jag känner igen. Och Ben Howard är perfekt här. 

Laleh – Goliat
Alltså, den här låten! Vi har de mest magiska skolavslutningar i vår by Kalvsvik. Skolpersonalen är fenomenal på att entusiasmera barnen till sång och framträdanden. Och när hela den sommarsmyckade kyrkan är full av somriga barn och vuxna och det stora rummet fylls av barnens röster till Goliat, då finns inte ett öga torrt. Det är så mäktigt! Och ibland lyssnar vi på den när vi packat minibussen full av barn, våra egna och andras, och far genom den somriga byn på väg mot badplatsen. Du vet, när hela bilen är full av handdukar och blöta ungar och upplåsta flamingos och ringar och termosar med sand i. Och så sitter ett gäng längst bak i bussen och sjunger Goliat. Det känns som om alla blir lite starkare av Goliat. Och jag skulle vilja skicka en stor kram till Laleh som gett oss den!

Läs mer: Jag är värd i Sommar i P1, Sveriges Radio

Oi va Voi – Od Yeshoma
En viktig musikplats för mig mellan 20-30 var Klingan i P2, Sveriges Radio. Här presenterade Lennart Wretlind musik från världens alla hörn och jag satt, stod eller låg som klistrad för att höra fantastiska toner. Mycket av den musik jag helst av allt lyssnar på kommer från den här tiden. Oi va Voi gör oerhört fin musik, som jag älskar att gunga med till. 

Nationalteatern - Mammarock 
Kåldolmar & kalsipper heter skivan av Nationalteatern som den här låten är hämtad från. Det är en slags teater, på skiva, från sjuttiotalet. Har du hört den? Jag älskade den, som barn. Och hatade den. En period kunde jag inte lyssna utan att drömma mardrömmar om Lumor, som förstenade folk med sin stora hemska ficklampa. Vi fick till slut låna bort dubbel-LP:n, jag kunde inte ens ha den hemma för den var så läskig. Underfundig, galen och underbar - tycker jag nu. Mina barn har också lyssnat massor på Kåldomar & kalsipper och den härliga musiken lockar till allsång hemma.

"En mamma vill också va flippad och glad
och dansa med shejker i Hyderabad!
Segla på haven och råna en bank
för en mamma är nästan alltid pank!

Så om du vill göra din mamma glad
bjud in henne på ett skepp någon dag!
Då skall ni få skåda en overklig syn:
En vrålande mamma högt uppe i skyn!"

Bob Dylan – Thunder on the mountain
Philip och jag delar inte så många musikaliska smultron. Men vi har Bob Dylans album Modern Times som en gemensam nämnare. Den rullade flitigt när vi bodde i Stockholm. Och vi har också sett Dylan på Globen tillsammans. När vi gifte oss den 16 november 2007, i hemlighet på Nacka Tingsrätt, lyssnade vi på den här låten när vi fnittrandes körde genom Stockholm för att rama in vår kärlek i ett äktenskap. 

Cat Stevens – Father and son
När jag fått mitt första jobb på P3 som tjugoåring fick jag träffa en fantastisk coach, Inga. Det första hon frågade mig var om vilken musik jag gillade. Jag svarade Cat Stevens. Och hon svarade förvånat - Oj, det var min första pojkvän! Sedan dess har jag också Inga som idol, ha ha.

Men först och främst är Cat Stevens ett band till min pappa, han har flera skivor med Cat Stevens i sin samling och vi lyssnade tillsammans på dem när jag var barn.

Vi har haft det stormigt under mitt vuxenliv, fastän jag varit så mycket av en pappas tjej (vi säger förresten inte pappa och mamma i vår familj, så det känns lite konstigt att skriva...). Eller kanske är det just därför? Under de senaste åren har jag behövt ompröva mycket av min ilska, frustration och sorg över vår relation, sånt som emellanåt varit svårt. Och jag har framför allt behövt omfamna innebörden av förlåtelse och acceptans. När jag hör Father and son (skulle lika gärna kunnat heta Father and daughter, för min del) känner jag kärlek och tacksamhet. Över att jag finns till, över allt jag fått och över allt som givits till mig med de bästa av intentioner. Och jag ser fram emot att få ge tillbaka, under den tid jag kan. Tack!

Och tack för alla fina ord om mitt Sommar i P1!
/Sara Bäckmo