Vi håller på att röja ett rum på övervåningen. Ett alldeles oinrett rum, med timmerväggar och tidningar från 40-talet klistrade rakt på träet. Det ska bli vårt arbetsrum inom en inte allt för snar framtid. Dock har vi lassat in mängder med bråte här de senaste tio åren så det knappt gått att komma in. Förrän nu.

Nästa vecka kommer en snickare för att prata om jobb vi vill ha hjälp med och då är det dags att städa upp. Vi har kört flera lass till tippen och tittat igenom varenda kartong. En del ska magasineras.

Och där nerpackade i en låda, bland DAT-band, CD-skivor, kassettband och minidiscar från min högstadietid och framåt, låg ett guldkorn. En CD med tio låtar från 2002. Du får gärna lyssna om du vill,  nu publicerar jag dem på YouTube.

Jag skrev mer om min musik i ett tidigare inlägg på bloggen efter att jag hittat de första låtarna. Läs mer om du vill i inlägget När jag sjöng.

Vad tänker jag när jag hör mig själv så här sexton år senare? Jag blir framförallt glad över att jag var så bra på att hantera ord, även om engelska inte är ett språk jag behärskar särskilt väl. Nästan alla sångerna här är skrivna när jag var kring 20. Och så tänker jag på alla fantastiska stunder jag haft med min musik, när jag skrivit låtar i gamla hus framför kakelugnar. När jag spelat för andra och med andra och känt musik i varenda cell.

Jag känner mig peppad att ta fram gitarren på nytt här i det gamla rummet, dit jag för övrigt flyttat in redan nu med en fåtölj bredvid timmerväggen. Och jag har utsikt över köksträdgården igen!
/Sara Bäckmo