Den här sommaren är helt osannolik. På våren försöker jag föreställa mig hur sommaren ska bli, men aldrig i min vildaste fantasi har jag kunnat förutspå den här säsongen. I det tidiga morgonljuset ser köksträdgården mest ut som vore det september. Med knappt två grader i luften är ser de daggtunga grönsakerna och blommorna ut att vara täckta av frost. Hade det kommit regn nu hade det kanske ramlat ner som snöblandat regn.
Här är en samling bilder från turen genom köksträdgården i morse.
Krasse 'Purple Emperor' tillsammans med gräslök som sätter blommor ännu en gång.
Mangold 'Fordhook Giant' har skördats i flera månader och ger fortfarande stora kraftiga blad. Står framför blomstertobak.
Den kyliga sommaren verkar ha gjort potatisen gott. Den blommar fortfarande och blasten är mycket fin. Tidigare år har den drabbats av potatisbladmögel tidigt i juli. När den nu fortfarande står fin växer potatisen och ger mig större skörd än tidigare. I bädden bakom potatisen står lök, sommarblommor, squash.
Frösådd lök av olika sorter, purjolök i mitten. Utstrött mellan raderna av lök har jag sått dill under sommaren. Hela bädden kantas av blåklint 'Tom Pouce Pink', en låg fin sort.
Mitt i kållandet är planteringen av kardon, rosenskära och röd sommarrudbeckia på väg att bli det utropstecken jag tänkt mig. I september när jag tar av näten för gott har de hunnit bli höga. Och ännu ståtligare.
Sommarsådd märgärt och morot står i en odlingslåda. Ser ut som små stilleben i det krispiga morgonljuset innan solen nått upp över grantopparna i skogsbrynet.
Dill som fått fröså sig själv tittar upp här och var i den långa djupbädden i köksträdgårdens varmaste del. Jag behöver inte mycket krondill, bara så det räcker till inlagd gurka. Därför låter jag bara ett fåtal dillplantor gå i blom. Vackra är de!
Ljuset förändras snabbt på morgonen i takt med att solen når över träden. Plötsligt värms hela trädgården upp, daggen försvinner och de underbara morgonslöjorna som omgett huset lättar, för att komma tillbaka morgonen efter. En ny dag kan börja.
Vi som varit vakna: Sara Bäckmo och Kapten Kuling, en kissnödig newfoundlandshund på nio veckor.
30. juli 2015