Den här hemska plätten, alldeles det första som möter besökare i vår trädgård, håller jag på att göra om nu.

Du som följer mig på Instagram har under sommaren fått se hur jag kämpar med att göra något åt en av trädgårdens hemskt igenvuxna delar. Bah, vilket slit! Men nu börjar jag se resultat och är extra peppad att bli något sånär klar. Fast det är ju en bra bit kvar, förstås. I några inlägg ska du få följa starten av mitt projekt.

Varför ett nytt kvarter?

Den här delen av trädgården ligger alldeles vid vår parkering. Det är ju skitfult att ha en parkering där, men eftersom vi helt enkelt inte kan göra en bra lösning för parkeringen på baksidan (som nås endast genom annan markägares väg) är och förblir parkeringen här. Jag har satt en ligusterhäck som framöver ska skymma en god del av bilarna och i över tio år har jag haft någon slags perennrabatt här. Den har bestått mestadels av sådant jag drivit upp från frö och växter jag hittat i omgivningarna. Blått har varit färgtemat.

Läs mer: Ta sticklingar av liguster

Ju mer grönsaker jag odlat under åren och ju fler barnen har blivit, desto mer har den här ytan vuxit igen. Mitt dåliga samvete har jagat mig och i början av sommaren fick jag nog. Jag bara orkade inte se eländet! En natt när jag var ute och trädgårdade mig alldeles för sent bestämde jag mig för att täcka över skiten och börja om, istället för att försöka reparera skadan.

Så här såg den här delen ut för några år sedan när perennrabatten höll på att växa upp för att skymma delar av parkeringen. Ett äppelträd stod också här, det blåste ner för drygt ett år sedan.

Nästan alla växter har jag sått från frö och jag har älskat att se allt som blommat. Och alla insekter som dras hit. Den röda höga växten är en röd snokört. Något av det finaste jag vet och en av binas favoriter.

Rabatten var som vackrast på försommaren och jag höll på att göra en plan för att behålla blomningen bättre senare på säsongen. Men sensommaren 2015 blev jag gravid och alla drömmar om rabatten försvann i mitt gravidillamående.

Måste tänka smartare

De senaste åren har jag kommit att inse att jag i min iver att odla mycket gjort några misstag. Det har blivit tydligt främst för att det inte alls regnar så mycket nu som det gjorde bara för några år sedan. Det är torrt i landen - överallt - och jag måste tänka smart med bevattningen.

Läs mer: Odla smart när det är torrt

Det är de väldigt små ytorna jag anlagt, särskilt de runtomkring träd, som är problematiska. De mindre odlingsplatserna ligger utspridda långt från köksträdgården och det är ett mindre projekt att ta sig dit för att vattna. De kommer alltid i andra hand. Mitt i sommarlovspusslet är det faktiskt mer troligt att de aldrig vattnas. I år har jag helt lämnat norrsidan åt sitt öde, dels för att vi har en byggfirma som snart rullar in med sin utrustning över odlingslådorna där, men också för att jag inte mäktat med att asa fram vattenslangar.

På stora sammanhängande ytor, som i stora köksträdgården och tunnelväxthuset, där funkar det prima! Där har jag lagt bevattning som otroligt lätt att sköta om. Även om sommaren är torr kan jag hålla igång odlingen och också vattna tillräckligt på ytor som inte täckodlas.

Min insikt den här sommaren är alltså att jag ska ta bort de små enskilda odlingsytorna och skapa större sammanhängande ytor/rum/odlingsplatser eller vad det nu kan kallas. Detta vill jag försöka göra i mer eller mindre hela trädgården, efterhand.

Bort med gräset

En viktig iakttagelse den här sommaren har varit vår gräsmatta. Den anlades med grannarnas hjälp sommaren 2010 och har bit för bit blivit allt mindre i omfång, ju mer jag kommit att odla. Ibland tycker jag till och med att det känns lite pinsamt att gräsmattan tas bort, med tanke på hur mycket de hjälpte oss med att göra den. Jag var gravid då och kunde inte hugga i så mycket själv.

I år har jag med bedrövelse sett hur min förr så prunkande blomsterrabatt varit så torr att endast de med riktigt djupt rotsystem klarat av att överleva. Annars har det mesta vissnat ihop.

Provocerande nog är gräsmattan alldeles intill helt grön! Gräs har ytliga rötter och kan lätt tillgodogöra sig en aldrig så liten nederbörd. Men till mellandjupa rötter blir det inget kvar. Just nu hatar jag gräs.

Läs mer: Det stora inlägget om träflis

I mina nya större kvarter i trädgården ska jag inte ha något gräs. Bort med det. Istället ska jag satsa på flis eller annat material som täcker all yta där jag inte odlar. Om inget växer i jorden blir det mer fukt till det som ska växa och som jag bestämt ska växa.

Så här såg rabatten ut i början av juli 2019 efter att ha stått helt utan omvårdnad i några år. Massor av ogräs och det enda som fortfarande står sig är den fantastiska jättevädden, kantnepeta och en vacker iris som jag hittat ute i skogen vid en gammal ödetomt.

Min plan

Det här nya odlingskvarteret är drygt tio meter långt meter långt och varierande brett. Långsidan mot parkeringen kantas av liguster. I bakre kanten (norr) ska jag bygga ett väldigt litet växthus av alla fönster jag samlat de senaste tjugo åren, samt ett vindskyddande plank av spillvirke. Andra långsidan på området ska också hägnas in, av vad är dock oklart just nu. Kortsidan mot gången upp mot vårt hus blir antingen sten som barnen grävt upp från ett hål, blåbärsbuskar eller ett staket likt vårt risstaket. Det känns viktigt att hägna in främst för att inte vår hund ska ta sig friheter. Han är en newfoundlandshund (en av de största hundraserna) och gräver gärna med så stora tassar att han på nolltid kan förstöra det jag byggt upp.

Läs mer: Nytt staket av stolpar och ris

Innanför inhägnaden bygger jag nu fem stycken långa odlingsbäddar. I skrivande stund är två klara. I nästa inlägg ska du få alla detaljer om hur jag gjort odlingsbäddarna.

Under några veckor har jag försökt gräva upp och hjälpligt placera perenner i stora krukor och tråg för mellanförvaring. Ytan ser helt kraschad ut och det gröna gräset lyser som ett stort hånleende i torkan.

Några veckor senare är den nya odlingsplatsen på gång att iordningställas. Tre nya bäddar är gjorda och det spirar i alla.

Uppdatering mars 2020: Se fler bilder och läs uppföljningen om hur första säsongen blev i artikeln Dåligt gödslad jord.

Jag har inte bestämt helt klart än hur jag ska använda det nya kvarteret. I första hand tänker jag nog odla grönsaker. Det är det roligaste jag vet. Men jag tror framöver att jag kommer att vilja odla också perenner i bäddarna. Just nu orkar jag inte underhålla prydiga mixade perennrabatter. Men jag vill ändå gärna ha kvar växterna jag skaffat mig och därför tänker jag att jag framöver får avsätta vissa bäddar både här och i övriga köksträdgården till perenna blommande växter, kanske till och med tillsammans med grönsakenra. Och så får jag tänka nytt sedan.

Jag är inte alls stressad av att behöva tänka nytt kring trädgården. Det känns snarande otroligt befriande att ha kommit till en punkt där jag stolt kan säga till mig själv att det inte blev som jag tänkt mig och att jag behöver göra annat för att känna mig tillfreds. Och för att kunna njuta av trädgården mer. Sanningen att säga njuter jag (kanske lite för mycket) också av görandet; att skapa nytt. Det är så sjukt kul! Att se den här platsen förändras lyfter hela mig och får mig att känna mig förväntansfull och glad.

Så. Vad tycker du om mitt nya projekt?
/Sara Bäckmo