Lättodlad piplök ger fin skörd
Den här löken tipsar jag alla om som besöker min köksträdgård. Vill inte vara utan den en enda säsong. Det är en riktig läckerbit!
Piplök är en lök med stor ihålig blast. Den ser ut som en jättestor gräslöksplanta ungefär. Jag har flera sorters piplök i trädgården och använder dem på olika sätt. Dels har jag plantor som jag odlar och sköter som fleråriga. De växer som gräslök och sköter sig själva under säsongen. Främst under våren skördar vi blast till sallader och matlagning.
Men den riktiga pärlan är den jag odlar som ettårig. Jag har snöat in på sorten 'Evergreen' som finns hos Impecta, men det finns säkert likvärdiga sorter. Poängen med den här är att jag odlar den på ett ungefär som purjolök, och använder som purjolök också. Den är helt suverän. Funkar fint som sommarskörd och höstskörd.
Bilderna i inlägget är tagna mitt i oktober och då löken fortfarande var frodig, grön och fin. Och smakrik. Eftersom jag odlar just den här sorten som ettårig får jag ingen skörd under våren, då har vi annan lök istället, utan använder den under sensommar och höst. Som du ser sitter blasten på den här sorten ganska långt upp på plantan och själva stjälken i sig är ganska lång. Om plantorna täcks precis som purjolök görs blir stjälken vit och spröd och oerhört läcker. Jag odlar gärna piplök som ett komplement till purjo, som kan vara knivig att få fin skörd av vissa år.
Jag sår piplöken i små pluggar (alltså i brätten med många små celler i) med tre-fem frön i varje plugg. De går också bra att bredså, men då sår jag dem inte i kluster. När plantorna är lagom stora sätts de ut i de kluster de såtts i, alternativt sätter jag ihop ett gäng av de plantor som bredsåtts. Klustren gör att plantorna kan odlas ganska tätt och på så sätt får jag stor skörd på liten yta. Istället för att de sätts en och en i en lång rad, står de alltså i små grupper och växer lika fint ändå.
När de skördas kan jag antingen skörda hela klustret på en och samma gång, eller lirka loss lök för lök. De som blir kvar i landet växer ytterligare och blir stora och fina till hösten. Och när mycket av växtligheten klingar av står piplöken fortfarande i givakt i landet. Tacksamt kan jag skörda färsk lök och tillsammans med utbudet av purjolök drygar vi ut användningen så att det dröjer ytterligare innan vi behöver börja knapra på den lagringsdugliga gula löken. Köksträdgården är fantastisk!
/Sara Bäckmo