Köksträdgården just nu
Det är på något sätt en tröst att veta att de allra flesta hinner med bara en bråkdel av alla sina önskemål. Jag är inget undantag. Här är en uppdatering om trädgården just nu.
Det har varit fullt ös senaste veckorna. Skolstart förra veckan och innan dess simskola vid byns badplats i tre veckor. Med fyra barn. I lunchtid. Till det en hel del jobb och övrigt sommarhäng. Fyrabarnslivet brakar vidare och den där trädgårdstiden jag längtar efter är så knapp att den nästan inte finns. Just nu i alla fall. Men jag njuter av att pinna ut och skörda, så lite nytt och ibland kånka något riktigt tungt när tillfälle ges.
Har massor som jag vill skriva om men det är svårt att plocka upp alla trådar som hänger och dinglar. Så idag kommer ett inlägg med ett gäng bilder från köksträdgården, så som den ser ut just nu, och några korta rader om ditt och datt.
Så här ser årets baljväxtkvarter ut just nu. Det är hög tid att skörda det mesta och jag brukar försöka göra det efter kvällsmaten de dagar min man är hemma.
Det här kvarteret är rätt oinspirerande faktiskt. Mest en grön plätt där det växer mat. Inget kul att titta på, inga vackra massor av blommor som väller ut i bäddarna. Inga överraskningar. Men så blev det i år. Och det har varit ett absolut fantastiskt år för baljväxter! Jag har både ärter och bönor i frysen som räcker till nästa skörd. Nu börjar jag ta in torkbönorna och det ser också toppen ut. Ska skriva mer om det senare. I våras skrev jag om planerna för årets baljväxtland och vill du se vad jag odlat och hur kan du läsa Varmaste kvarteret till årets baljväxter och Familjens baljväxtprojekt.
Flera har frågat om gångarna i köksträdgården. De är gjorda av träflis som lagts över tidningspapper och/eller markväv. Det håller ogräset borta, framförallt den besvärliga kvickroten som härjar under. Täckningen håller den dock i styr och den sprider sig inte in i bäddarna.
Till höger växer gräslök, sparris och krasse. Krassen är en rosa sort som är otroligt vacker. 'Purple Emperor' heter den. I bakgrunden skymtar vår nya uteplats, som jag började göra förra året. Eftersom träd och buskar inte hunnit komma upp ordentligt har jag inte kunnat vara där särskilt mycket i år, sol och bebis rimmar inte så bra. Men de stora barnen och jag har spelat kubb där i kvällsljuset under sommaren. Fantastiska stunder med halvnakna sommarbruna barn i lite för stora kalsonger och gummistövlar. Smälter!
I år har allt stått på sparlåga. I april föddes vår efterlängtade lillknodd, fjärde barnet, och allt vad gäller trädgård har hamnat efter. Bra så. Men kålen belönar mig fint och jag antar att den växer så bra för att jorden här är fantastisk. År av täckodling ger fint resultat. Jorden har hållt fukten trots bitvis mycket torr sommar. Nu har vi invaderats av larver från kålfjärilen men jag har lyckats hålla läget under kontroll genom att muta de stora pojkarna med varsin lego-motor mot att de plockar larver varje dag i en veckas tid.
I en av tunnlarna har jag ännu mera kål. Det ska du få läsa mer om i ett eget inlägg senare. Här står till exempel plantor av pak choi, brukale/blomsterkål, grönkål och massor av sådder. Det här är den gröna tunneln som jag tidigare hade som hönshus under vintern. Nu har jag en hel del mördarsniglar här, men jag lyckas minska antalet genom att ständigt jaga och lägga ut nya små blå korn av ferramol. Men fy f-n vad de äter!
Jag älskar kål! Det finns inga grönsaker som är vackrare än de. Så majestätiska. Och jag tycker fortfarande att det är lite som trolleri att se en så här stor planta utvecklas från ett så väldigt litet frö. Jag kan sitta med min kamera länge i landet och fotografera bara bladen. Det här är ett blad på en rödkål. På undersidan är de skimrande likt pärlemor och de vackra bladnerverna spränger fram som livsådror.
Jag har en hel rad med riktigt fina rödkålshuvuden, de största på säkert tre kilo. Eftersom det är en mycket köldtålig sort kan de stå länge i landet och senare skördas och förvaras ytterligare en tid inne i svalt utrymme under vintern. Både barn och vuxna här älskar sallad på strimlad rödkål så det är något att längta efter.
I år står alla paprikor på friland i en hugelkulturbädd längs södersidan. De har gett skörd under några veckor nu och ungarna har med sig paprika och gurka istället för frukt till skolan. Jag förstår dem.
Min trädgård har i princip inte vattnats alls sedan början av sommaren, jag har inte orkat dona med det. Ändå växer det mesta ganska fint. Men jag vet att till exempel paprika och bönor hade vuxit så mycket bättre om de fått regelbunden vattning. De har bägge vuxit på torra platser, men tack och lov har i alla fall paprikan haft tjockt med gräsklipp om fötterna så de har inte torkat ut.
Jag tycker generellt att det är enklare att odla på friland, jämfört med i växthus. I växthus måste vattning och ventilation funka till 100 procent för att det ska bli bra och det behövs inte mycket för att få balansen rubbad. På friland ger de flesta värmekrävande grönsaker något mindre skörd, men i gengäld har jag större ytor och kan då odla fler plantor. Här behöver jag inte vara lika noga och det har varit särdeles skönt i år. Det blir ingen paprika att frysa i år, tror jag i alla fall. Vi mumsar och äter färsk så mycket vi kan och det är så gott.
Det här är våra ko-kompisar. Hagarna runt hus och trädgård har i år varit betade av extremt nyfikna djur. Busiga och påhittiga.
Vid två tillfällen har vi upptäckt att djuren buffat upp haspen till vedboden, som står i hagen. I vedboden har jag förvarat vitlöksskörden för att eftertorka. Djuren har på något sätt dragit ut det mesta av vitlöken till hagen där de ätit och trampat ner en stor del av skörden. Två gånger, alltså. För att komma till vitlöken har de dessutom först buffat ut alla säckar som jag spar för att transportera gräsklipp och annat i. Dessbättre låg en del av skörden så högt upp att de inte kunde nå den, men en betydande del av vitlöken har alltså blivit ko-godis under sensommaren. Men vi gillar korna ändå!
Jaha. Vindruvor är både vackert och roligt. Men ännu roligare, gissar jag, om det blir skörd. Den fina plantan är klippt enligt konstens alla regler, en röd staketdruva, planterad på varm fin plats och ger massor av klasar. Inget mognar. Läser något om att gallra klasarna. Behövs det verkligen? Ge mig gärna tips!
I det andra av mina tunnelväxthus är det grönt och fullt av saker som slingrar sig högt och lågt. I klippet ovan kan du se hur det ser ut i tunneln nu i augusti. Fler klipp hittar du på min YouTube-kanal: Sara Bäckmo - Skillnadens Trädgård.
Trädgårdsmästaren är nöjd och glad trots en knasig säsong i odlingen. Bebis och fullt i kalendern till trots - vi äter jättemycket grönsaker. Och gott är det. Nu kommer hösten och regnen. En tid på året som jag är mycket förtjust i. Jag gillar ruskigt väder. Dessvärre har alla mina jobbarskor och dito stövlar gått sönder i princip samtidigt. Måste lösas snabbt. För nu äter fyramånaderskillen inte lika ofta och jag ser fram emot lite längre stunder i trädgården nån gång emellanåt. Nu ska jag försöka ta tag i grejer och rensa upp och förbereda för vinterodling och vårodling. Heja!
/Sara Bäckmo