"Kan du inte unna dig lite ledigt?"

Alltså, ö-livet puttrar på. Någon undrar om jag inte ska unna mig lite ledigt. Av omtanke, såklart. Jag har en synnerligen trevlig tillvaro som Sara, som jag kunnat designa helt själv. Jag driver mitt eget företag och kan bestämma när, var och hur jag jobbar. Jag har lön och jag sparar till pension. Jag har bra tänder och alla försäkringar jag behöver. Jag är gift med en härlig man. Jag har underbara barn. Fina vänner. Jag råkar vara sjukt påverkad av klimakteriet, men det är liksom inte nåt att göra åt. Jag har det bra.

Jag jobbar nästan varje dag – året runt. Jag har inte haft ordentlig semester sedan jag var mammaledig 2012, men det är ju ingen semester direkt att vara hemma med bebis. Däremot har jag ett liv som jag tror är få förunnat. Det innehåller luft. Glädje. Kreativitet. Och inte minst den fantastiska möjligheten att bestämma över mitt liv själv. Jag sitter inte i knäet på en arbetsgivare. Har massor av måsten förstås, men i princip allt kan skjutas upp om det kniper.

Mer energi än andra?

Enligt min man – som är psykoterapeut och har bra insyn i hur riktigt många andra människor har det och kan jämföra – har jag mer energi än de flesta. Man behöver inte ha någon bokstavskombination för att ha energi, och man ska inte behöva be om ursäkt för det eller gömma undan den. Det är ju helt jäkla fantastiskt att vara en person med idéer och tusen järn i elden. Inte alltid för de närmast, men de får ju också nytta och glädje av det.

Nu på sommaren går jag upp tidigt (jag är morgonmänniska och kvällsmänniska på samma gång, men behöver inte avslöja några tider för då blir ni bara så oroliga) och hinner jobba 4-5 timmar innan barnen ramlar sömndruckna nerför trappen och det är dags att äta frukost. Sen är hela dagen familjedag. Med bad. Med trädgård. Med utflykter. Med matlagning. Hundpromenader. Äktenskapsmys. Svampplockning. Brödbak. Jamen allt sånt gott som livet ska innehålla.

Mitt liv är alltså inte en nio-till-fem-karusell som bränner ut en - men i gengäld erbjuder en fyra veckor lång sammanhängande semester på sommaren. Jag har läst att den här lunken som jag har för de flesta skulle vara att föredra, men extremt svårt att uppnå förstås.

Be mig inte ta det lugnt

Att du ser mig jobba betyder att allt är som vanligt. Att jag har det bra. Kommentera helst inte och be mig sluta jobba, att ta det lugnt, att tagga ner. Jag blir ledsen av såna inlägg. Ni har inte alls förstått hur bra jag har det, för att jag kan leva så här och genom det skapa luft i dagarna som ger mig kraft och energi. Inte minst ger det mig (och min man) möjlighet att vara de föräldrar som vi drömt om att vara.

Jag tar bort alla kommentarer ur mitt flöde som uttrycker att jag behöver ta det lugnt, att jag är för mycket, att jag måste vara ledig och sånt. Även om kommentarerna är välmenande uttrycker de också att jag, trots min medelålders-ålder inte är person noga att styra mitt liv i en riktning som är bra. De flesta som kommenterar så gör det utifrån egen erfarenhet, vilket är väldigt fint men också lite dumt; era snedsteg är inte mina. Jag har gjort andra val för livet.

Som en liten slutkläm berättar jag gärna att jag fyller 47 i år, har aldrig varit sjukskriven för annat än säsongssjukor och graviditet, aldrig lidit av mental ohälsa eller fysiska förslitningsskador. Jag är glad för det mesta och precis så irriterande nöjd som några verkar tycka. Men så, låt mig! 


Jag gissar att det finns många fler kraftpaket med mycket energi i Skillnadens följarskara. Hur är det för er? Får ni höra liknande kommentarer?

Resultatet av mitt jobb kan du förresten följa på Skillnadens Facebook-sida samt på Instagram som @skillnadens och direkt på min sajt på www.sarabackmo.se. Jag driver Sveriges största trädgårdsblogg och skriver mestadels om grönsaksodling och om livet i köksträdgården. Välkommen att läsa!

/Sara Bäckmo