Ibland har jag blivit påmind om att det kan verka annorlunda. Det är ju på ett sätt en business - jag lever på min trädgård. Men det jag försörjer mig på är inte att rent fysiskt i trädgården odla och skörda grönsaker för till exempel försäljning. Jag förädlar ingenting, säljer inga grönsakssalter, ringblomssalvor eller syltburkar. Jag jobbar som alla andra, kanske inte lika mycket som alla andra , men jag försörjer mig på att skriva och dela med mig av mina erfarenheter av att ha en fritidsodling. För en fritidsodling är vad det är. Med mycket begränsad tid att tillgå, precis som de allra flesta i min ålder har det på hemmaplan.

I somras var en bekant här för första gången, Ann-Louise. Hon delade öppenhjärtligt med sig av sina tankar och sa att hon först var lite förvånad över att det inte var skyltat hit. Och att hon kanske hade väntat sig nåt slags tecken på att hon var framme. Och kanske, kanske en liten gårdsbod. Men sa sen också att det var skönt att det INTE var så. Att det gör trädgården mer genuin på något sätt. För vi bor ju här.

Jag tycker det är skönt att inte behöva kränga en massa grejer till besökare för att få in lite extrapengar. Jag vill ju faktiskt bara att de som kommer hit ska få se hur det ser ut i verkligheten. Och kanske också att den som åker härifrån ska tänka att de fått inspiration till nya projekt att sätta igång med hemma. Inte mer än så.

En tid efter att Ann-Louise varit här traskade två färgglada kvinnor in i trädgården. Jag trodde de tillhörde ett större sällskap som just lämnat en trädgårdsvisning och vi började prata. Det kom fram att de läst om trädgården i ett magasin, inte hittat några kontaktuppgifter i anslutning till reportaget och åkt ut på vinst och förlust och knallat in. I vår trädgård. En förlängning av vårt hem. "Jaså, bor ni här?" blev reaktionen när jag kort berättade bakgrunden till trädgården och om mitt experiment med att skapa en köksträdgård som verkligen gör skillnad.

Jo, vi bor här. Eller, egentligen vill jag gärna göra skillnad på bor och lever. Jag har bott på de flesta andra adresser som passerat genom mitt liv sedan jag flyttade hemifrån, men det här är den första plats jag verkligen lever på.

De flesta vet förstås att det här är vårt hem. Det förvånade mig så att någon alls kan tro något annat, med tanke på hur det ser ut. Det här är allt annat än en visningsträdgård egentligen.

Jag tycker det är spännande att slå ner bopålarna här, inte bara i huset utan också i trädgården. Tänk så mycket den ska förändras under kommande decennier. Där köksträdgården är nu finns sannolikt något helt annat när jag är pensionär. Vad då?

Kanske sitter jag senare i livet under ett mycket gammalt träd och förundras över nån slags grönskande prakt som omsluter mig. Jag kanske klappar en katt bakom örat och förnöjsamt frågar mig själv: "Jaså, bor jag här?"
/Sara Bäckmo