Stäng menyn

Första frosten 2020

Åh nej! Skit, skit, skit. I fredags morse låg ett vitt frostigt täcke över gräsmattan och de ömtåligaste av trädgårdens växter stod frusna som statyer av färgat glas. Suck.

Köksträdgård med blommor och rött växthus bland grönska.

På håll syns inte mycket av frosten medan det fortfarande är fruset. Det är först då det tinar som sakerna klappar ihop ordentligt.

 

Jag var totalt oförberedd på att det kunde bli frost igår natt. Väderappen visade 6 plusgrader och jag häckade i soffan, seg av förkylning. Vår trädgård hemma på Skillnadens verkar ligga i ett litet köldhål, för det fryser ofta hos oss när andra i området klarar sig från den. I min lilla trädgård har det till exempel inte frusit. 18 september kom alltså första frosten 2020. Helt ok, men bara överraskande.

Väderprognosen just nu visar väldigt fint väder och det är därför jag blev förvånad över frost. Det är milt på dagarna, kring 20 grader i en vecka framöver och som lägst 7 grader på natten. Känns knäppt att det ska diffa så mycket lokalt.

 

Läs mer: Saker att göra i trädgården efter frost

 

I min höstiga trädgård i år har jag inte så mycket ätbart som riskerar att frysa sönder. Morötter och svartrötter står skyddade i jorden. Bladgrönsaker som sallat och salladskål tål en frostknäpp och rödkålen klagar inte heller. Tomaterna i växthuset blir däremot svåra att ta hand om om de drabbats av frost, men peppar peppar verkar tunneln ha skyddat hjälpligt.

 

Bild från köksträdgården med slokande morotsblast.

Vintermorötterna till vänster ser verkligen inte ut att gilla läget efter frost, men de står fint ett tag till och det är ingen brådska med att ta upp ur jorden än.

 

Rosa blommor som är frusna.

De vackra astrarna hade jag gärna plockat in, istället för att de skulle bli djupfrysta.

 

Bråttom att skörda

Rödbetor, rotselleri och majs är det som orsaker huvudbry just nu.

Majsplantorna fryser lätt sönder vid frost, men det kan hända att själva majskolvarna kan mogna vidare om det bara varit en lätt köldknäpp. Jag ska låta dem stå kvar så länge det går, för det var en trög försommar då plantorna växte långsamt till en början. Det är just för situationer som den här som jag envist säger att det är viktigt att förodla majs!!! Även om det varit en bra säsong och jag har kanonfina plantor, så kan en eller två frostnätter förstöra allt. Därför vill vi ha plantor som ger skörd så tidigt som möjligt och då är förodling det som kan avgöra.

Rödbetor och rotselleri växer mer ovan jord än under och det är av den anledningen jag inte vill att de ska stå längre än nödvändigt i landet. Helt ärligt har rotsellerin inte vuxit så bra hemma i år, eftersom de nära nog kvävts av gråärterna. Det som blir är en välkommen bonus och om det inte skulle bli något är det ok det med. Men bara i år.

 

Majsplantor glansiga av frost som tinar.

De ståtliga majsplantorna kanske klarade sig den här gången? Så fort solen går upp tinar frosten, men frågan är hur plantorna ser ut efteråt.

 

Närbild på majskolv som växer på plantan.

Även om "skägget" på majskolvarna vissnat så är kornen fortfarande inte helt gula. Jag vill gärna att de ska sitta kvar en tid till för att mogna riktigt.

 

Närbild på frusna blad i purpur och grönt.

Spenat och ekbladssallat klarar frosten utan problem. Ekblassallat är en tålig variant och när det blir ytterligare kyla ute är de perfekta att gräva upp och övervintra i växthus.

 

I mitt nya blomsterkvarter sade dahliorna tack och hej inatt. De ser fortfarande perfekta ut tidigt på morgonen när de är frusna. Men så fort de tinar syns skadorna, med hängande blast och stjälkar. Adjö.

 

Närbild på en rosa dahlia som är frusen.

Den här fina dahlian är en sort i frömixen 'Fantasia', som jag sådde tidigt i år. De enkla dahliorna tycker jag är så vackra! Men nu ses vi igen först nästa år.

 

Som det ser ut har de flesta grönsaker klarat sig bra trots frost. Men det som är riktigt ledsamt är mina dahlior. I ett huj är de ute ur matchen. Och jag hann inte ens plocka in de sista blommorna!

Men en sak som är hur bra som helst med detta lilla missöde, frosten alltså, är att jag nu äntligen kan komma igång med min perennplantering. Dags nu att lyfta upp dahliorna och förbereda för vinterförvaring och lämna platsen i bäddarna till annat. Och jag är så förväntansfull!!! Att fylla upp mitt nya kvarter utanför röda växthuset med fleråriga blommor ska bli så roligt. Jag tänker börja med detta redan tidigt på morgonkvisten på lördag. Tjoho!
/Sara Bäckmo

 

18. september 2020