Min häck av svarta vinbär togs som sticklingar vintern 2011-2012. De stod i kruka fram till hösten 2012 då de sattes ut på växtplatsen. Året efter var de taniga plantor på tillväxt, för att sedan 2014 ge en blygsam skörd på några liter. I år har de hårt beskurna plantorna gett nästan 40 liter bär, vilket med råge överträffade mina förväntningar. Nu har jag kokat mängder av sylt som barnen älskar.

Eftersom plantorna inte har så många grenar har jag istället många plantor och kommer inom några år att kunna skörda riktigt mycket på de buskar som ramar in köksträdgården på olika håll.

Jag passar på att ta sticklingar av vinbär efter att jag skurit ner plantorna. Då har jag en hel hög med grenar att använda och kan lätt ta det material jag tycker ser fint ut. Bäst tycker jag det blir jag om jag tar grenar från årets utväxt, alltså de som ännu inte hunnit bli riktigt mörka i färgen och lite knotiga som de blir då de burit frukt.

Lämpliga grenar väljs ut och sedan klipper jag dem i ungefär 20 centimeter långa bitar. Jag försöker att inte välja de kraftigaste grenarna. Ungefär hälften av sticklingen bladar jag av genom att helt enkelt dra bort bladen längst ner. Sedan sätter jag ett helt gäng sticklingar längs kanten på en kruka fylld med jord. När krukan är fylld med lagom mängd sticklingar vattnar jag och ställer i skugga.

I en kruka knör jag ner ett tiotal sticklingar och räknar med att ungefär två tredjedelar klarar sig.

Det går fort för vinbär att rota sig men för att inte störa dem för mycket låter jag dem stå kvar i sin kruka under vintern på en skyddad plats där de ändå inte riskerar att torka ut. Under ett litet lövtäcke i komposten är till exempel bra.

På våren syns tydligt vilka sticklingar som klarat vintern. De får knoppar och börjar lukta gott. Är du tveksam kan du skrapa lite med nageln på en av pinnarna. Är den grön under den tunna barken är det liv i den och då gör du bäst i att vårda den lite extra.

Jag låter sticklingarna stå kvar i krukan tills det utvecklats blad och jag kan se rötter komma ut ur dräneringshålen undertill. Då planterar jag om plantorna i varsin kruka. Först till hösten sätter jag ut dem på växtplatsen. Om möjligt sätter jag dem lite djupare än de stått i krukan.

En fin liten planta från förra årets sticklingar. Nu kan jag sätta ut den på växtplatsen - om jag har plats vill säga.

Om plantan senare ska bli uppstammad är det bra att välja en stickling som fortfarande har toppen kvar, snarare än en stickling som klippts mitt i en gren.

På det här sättet är det lätt att samla på sig fina buskar från lite varstans. Själv har jag precis fått några kvistar från en vit vinbärsbuske jag ska ta sticklingar från. Det är jätteroligt att se plantorna utvecklas och trots att det tenderar att bli ganska många krukor vinbär kan jag inte låta bli att ta några krukor varje år. De är fina gåbortpresenter och det gör alltid någon glad att få en fin vinbärsbuske.
/Sara Bäckmo

Det är lika bra att göra många sticklingar när en ändå håller på. Ett par krukor extra tar ingen plats och plantorna är sedan fina gåvor.