För tolv år sedan, nästan på dagen, kom jag hit till Bökebacken första gången. Då jobbade jag på Barnkanalen, SVT i Växjö och blev hitlockad av en glad tioåring som ville visa sin häst. Fina Erika och jag gick längs en grusväg uppför en liten kulle och såg norrgaveln på ett fantastiskt hus torna upp sig framför oss. Jag utbrast nånting om att det var huset i mina drömmar och den lilla människan bredvid mig röck mig i armen och sa att det skulle säljas.

Jag var här och snokade flera gånger den hösten. Fick låna nyckel. Pratade om det som mitt och kände huset omfamna mig och nästan viska att vi hörde ihop. I det minimala torp jag bodde några mil bort satte jag upp en lapp på kylskåpet där det stod "JAG SKA HA HUSET". Jag tittade på lappen många gånger varje dag och även om tiden gick blev jag mer och mer förvissad om att det var i det här huset min framtid låg. Kring jul nån gång kom beskedet att huset blev mitt. Jag döpte det till Skillnadens och flyttade in.

Det är något speciellt att fastna för ett hus. Först och främst är det ju själva huset, med sin utformning, detaljerna, potentialen och bara själva upplevelsen av att vara i huset. Innan jag fick familj var jag superintresserad av gamla hus och åkte runt och tittade, läste, lärde mig och fick en känsla för saker och ting. Den där känslan kunde till exempel handla om att det i vissa hus finns en väldigt trivsam atmosfär, medan det i andra byggnader råder någon slags oordning i luften. Som inte känns harmonisk.

Det här huset omsluter en med värme, även om det stundom är kyligt både ute och inne. En plats att leva länge med. Om det passar livet skulle jag vilja bli gammal här och möta alla decenniers minnen just här där många av dem blommade upp. Vill slå ner bopålarna djupt och kärleksfullt gå hand i hand med min livskamrat genom prasslande löv också om femtio år.

Idag startar jag dagen i arbetsrummet på ovanvåningen. Det är stökigt. Men utsikten är fantastisk. Löven ligger i drivor i trädgården och morgondiset rullar fram bara någon meter över marken i motljus från solen som precis gått upp över skogsbrynet. I äppelträdet några meter utanför fönstret äter koltrastarna äpplen från trädet och på nedervåningen styr en pappa upp klädvalet för tre barn som ska åka på utflykt till stan. Jag har redan varit ute och skördat rädisor i tunnelväxthuset till frukostmackorna. Nu väntar pappersarbete innan jag ger mig ut i trädgården för att spela in fler klipp till min Play-kanal. Hoppas du följer den här på bloggen och håller utkik efter nya klipp, som läggs upp varje vecka. Förra veckans klipp kan du se längst ner i inlägget. Och apropå rädisor så lägger jag in ett klipp också om hur jag odlar dem för att få riktigt fin skörd.
/Sara Bäckmo

[YouPlaySinglePlayer video="104,495,51646" yod yot ]

[YouPlaySinglePlayer video="104,495,46482" yod yot ]