Träflis är definitivt ett ämne som engagerar er som läser Skillnadens Trädgård. Varje gång jag delar en bild på något projekt som involverar träflis dyker det upp mängder med frågor. Jag tror aldrig jag gjort något särskilt inlägg om flisen, så här kommer det.

Jag använder träflis i huvudgångarna i köksträdgården. De mindre gångarna mellan odlingsbäddarna består av jord, löv, halm eller annat.

Varför har jag valt träflis?

2010 tog jag in offert på vad det skulle kosta att göra plattsättningar och liknande i trädgården. Dels runt huset till önskade uteplatser och också i en tänkt köksträdgård. Det var hutlöst dyrt och helt ärligt kändes det helt omotiverat att lägga så stora summor på plattor. Egentligen kostade inte plattorna mest, det var ju underarbetet som drog iväg. Så komplicerat det var. Kunde jag hitta ett billigare alternativ?

När köksträdgården väl skapats 2011, för en summa på cirka 10 000 kronor med grävning + jord, hade jag bara trampade gångar mellan odlingskvarteren. Här växte kvickrot och andra gräs, nässlor och skräp som jag emellanåt grävde bort för att inte bli helt invaderad, i väntan på en bra plan.

Vid ett besök på vårt lokala sågverk föll ögonen på en enorm hög med barkbitar, sånt som blivit över när virke barkats. Jag började tänka i banor av att täcka gångarna med något i den vägen och drog mig till minnes flera trädgårdar där just det gjorts. En markväv och täckmaterial i form av bark eller träflis såg ut att vara det enda jag behövde. Priset för träflis hos lokala sågverket låg på cirka 125 kronor per kubik. Priset var helt avgörande och jag bestämde mig för träflis.

Bli medlem på Sarabackmo.se för att få tillgång till längre artiklar, trädgårdsguider och särskilda erbjudanden från Skillnadens Trädgård.

40 kubikmeter flis tippas på vår baksida hösten 2015, till barnens stora glädje. De åkte pulka på högen hela vintern.

Enda kruxet var att sågverket bara kunde sälja större mängder. Anledningen var att när luckorna till flis-lagret öppnas så dråsar det ut så stora mängder att det är svårt att kontrollera en liten mängd. Jag började med ett lass på tio kubikmeter som en vän med traktor körde hem i utbyte mot ett flak öl. Hade jag å andra sidan valt täckbark hade jag kunnat lassa barken i säckar från en hög på marken, men eftersom jag behövde så mycket var det ingen bra idé.

Det som gjorde att jag valde flis från början, var alltså att det var billigt. Det var också enkelt att lägga ut och krävde inga stora förberedelsearbeten. Materialet är relativt lätt, så jag skulle klara av att göra det själv ganska snabbt. Dessutom är träflis mjukt att gå på vilket passar bra för både barn och hundar. Och så är det ju snyggt som katten!

Sommarslöja och jätteverbena kantar en flisad gång i köksträdgården.

Var köper jag?

Mitt första lass på tio kubik köpte jag från vårt lokala sågverk i byn och det var ren träflis. Detta var sensommaren 2011.

Emellanåt har jag hämtade jag några säckar bark till tunnelväxthusen, men fyllde inte på med något på friland förrän 2016. Året innan hade jag köpt 40 kubikmeter (tre lastbilssläp) som dumpades på baksidan. Merparten skulle användas till en ny uteplats på södersidan, samt till yta runt stora tunnelväxthuset. Det blev också över för att fylla på lite i övriga köksträdgårdens gångar.

I år, 2017, har jag köpt 15 kubikmeter till för att göra fina gångar i kvarteret längs stenmuren och fylla upp en ny plätt där jag förhoppningsvis ska göra en straw-bale-garden i vår.

Det största lasset på 40 kubik köptes också från lokala sågverket, men där tog jag hjälp av transportfirma för att frakta hit det. Det var mycket prisvärt jämfört med lasset 2017. Detta beställdes direkt via en anläggnings-/transportfirma, i brist på tid och ork att organisera transporter och lastning, men var dubbelt så dyrt (ca 300 kronor/kubikmeter)  som att köpa direkt från sågverket. Inget ont om det, transportfirman ska ju tjäna några kronor på försäljningen också, men att det diffade så mycket var en överraskning. Nästa gång jag köper träflis blir det direkt från sågen igen.

Flisen jag använder är vanlig träflis, inget särskilt träslag, sån som används vid lekparker och offentliga trädgårdar. Träflisen har längre livstid än bark, är min erfarenhet, så jag behöver inte fylla på så ofta. Barken torkar efterhand och smulas sönder när vi går på den. Efter en tid blir den mer likt barkmull, även större barkbitar direkt från sågverket.

Just nu jobbar jag med att bit för bit, i långsam takt, fylla flis runt odlingsbäddar i kvarteret vid stenmuren.

Hur använder jag träflis?

Flisen använder jag i huvudgångarna i köksträdgården, i och runt det stora tunnelväxthuset, samt på vår uteplats på södersidan. Min önskan är att jag ska använda träflis i fler gångar allteftersom min perennträdgård växer fram på norrsidan.

I köksträdgården hade jag problem med främst kvickrot i gångarna innan de täcktes 2011. Därför valde jag att grunda med ett lager tidningar mot marken och sedan lägga på en markväv innan flisen östes på. Ingenting har vuxit upp på dessa ställen, det var oerhört effektivt.

Efterhand har jag vågat mig på att skippa lagret med tidningar och istället lägga på ett lite tjockare lager flis. Ett tjockt lager tynger duken mot marken och säkerställer att ogräset kvävs. Det behövs bara en säsong eller så med duk och träflis för att allt ogräs ska tappa livslusten. Maskar och smådjur klarar sig däremot väldigt fint.

Markväven jag använder är Mypex, i svart polypropylen. Den finns i vanliga trädgårdsbutiker, men jag köper den på nätet i rullar med 100 meter i varje. Det finns många olika bredder att välja mellan på nätet och det är väldigt praktiskt. Senast köpte jag duk som är 0,5 meter bred och 1,65 meter bred.

Behövs verkligen markväven? Kan man inte bara lägga tidningar och flis? Nej, det kan man inte. Tro mig! Det växer igen om ogräs på nolltid, också då marken täcks med tidningar. Det som händer är att tidningarna komposteras under flisen och sedan börjar också träflisen brytas ner. Efterhand får ogräsrötterna nys om små luckor att tränga sig upp genom och sedan måste allt göras om. Det är så trist, för det är ändå ett ganska stort jobb med att skopa ut flisen.

Jag tycker det är vackert med träflisen mot de gröna växterna. Ofta väller växterna fram över kanterna och döljer om t.ex. markduken skulle titta fram.

Några som följer Skillnadens är väldigt anti plast och kommenterar just markväven som ett riktigt ofog. Markväv och träflis är som magi för en trädgårdsintresserad fyrabarnsmamma med nästintill heltidsarbete. Det går snabbt och lätt att täcka och ger fina ytor, precis den quickfix som jag behöver. I framtiden kommer jag säkert att använda andra sätt och då också plocka bort markväven. Men om jag måste välja har jag mycket hellre en markduk av plast än en svårjobbad igenvuxen trädgård.

Är det verkligen bra?

Förutom invändningar mot plast har jag sett en del kommentarer som menar att det inte är bra att använda träflis i en odling. Det vet jag inte riktigt hur jag ska bemöta, på annat sätt än att säga att jag tror det är fel.

Inga av genomgångarna jag läst om användning av träflis i vare sig gångar eller odling säger något om att det skulle vara farligt. Ämnen som finns naturligt i både bark och träflis bryts ner av marken. Fenoler och andra ämnen som finns i t.ex bark hämmar inte växtligheten. I de fall där tillväxten är dålig i odling direkt i träflis eller bark så är det istället kvävebrist som anges som orsak i de flesta fall. Men här handlar det ju om att täcka gångar och inte i landen. Jag gör det med gott samvete och tycker det är fantastiskt att kunna använda spillmaterial från lokal skog i min trädgård.

I tunnelväxthuset har jag både bark och träflis på marken. Det är fint och praktiskt med ett bra underlag.

Hoppas det här ger dig lite inspiration kring träflis. Jag tycker det är ett förträffligt material! Hade jag en större tomt skulle jag gärna ha en stor hög liggandes för jämnan så jag kunde lassa på lite flis där det för stunden behövs. Nu på hösten ser det förstås lite dassigt ut på marken, men när sommarens köksträdgård prunkar binder de fina gångarna ihop odlingen på ett vackert sätt.
/Sara Bäckmo