Hur stor jag än tänkt mig min sparrisplantering är alla plantor små och ger liten skörd i början. När plantorna blivit några år och kan börja skördas är det enstaka spröt per planta som gäller, inte alls de där stora korgarna fulla som jag drömmer om. Likaså är det då plantorna vaknar efter vintervilan. Inte är det då stora lass att skörda på en gång. Nån stängel här och var innan alla plantor satt fart och formligen sprutar upp skörd ur jorden.

När vi köper sparris i butik får vi ett snyggt knippe med lagom mängd sparris att använda till en rätt av något slag. Säkert är de flesta recept som innehåller sparris anpassade efter den mängd som finns i ett köpt knippe.

Men de där enstaka spröten som tittar upp nu i början av säsongen, innan skörden sätter fart på allvar, hur använder vi dem?

Fin färsk
De allra, allra första spröten brukar vi koka, bara för att vi tycker det är så sjuk gott. Ett per person i lite för salt vatten, sådär så att sparrisen blir som en salt godis som smälter i munnen. Bara 1-2 minuter i sjudande vatten räcker för att sparrisen ska bli perfekt.

Resten av spröten som vintertrötta tittar upp en och en innan allt exploderar skördar jag då de blivit cirka 15 cm höga, genom att bryta av dem där skotten är lagom spröda. Och sen äter vi dem färska. Antingen rakt upp å ner som de är, eller tunt skivade i sallad. Rå sparris smakar inte som kokt, den är fräschare i smak på nåt sätt. Frisk. God. Dessutom har jag läst att rå sparris ska vara nyttigare än kokt eftersom fina näringsämnen då finns kvar i grönsaken utan att ha läckt ut i kokvattnet.

Stor variation
Det varierar mycket i både utseende och smak mellan olika sorters sparris. Därför är det kul att ha några olika sorter i trädgården. Jag har till exempel Gijnlim, Rambo, Sweet Purple, Burgundine och Fortems. Olika sorter blir också färdiga för skörd vid olika tidpunkter. Bilden överst visar sorten Gijnlim som är en tidig sparris. Det är tydligt i min köksträdgård där den tittar upp först av alla.

Sweet Purple är en starkt lila sparris med ganska smala stänglar, som lär innehålla mer socker och mindre fibrer än sina gröna sparriskompisar och därför vara extra fin att äta just rå. Dessutom innehåller den mycket antioxidanter. I min plantering är de här plantorna fortfarande för unga att skörda mycket av, men då och då knycker jag en stängel och knaprar på - och vilken läcker smak de har! De gånger jag skivat ner de lila stänglarna i sallader har det gett både fin smak och fin färgglick till maten.

Så, sparris är inte bara för tillagning. Våga dig på att äta färsk!

Jag har skrivit flera inlägg tidigare om sparris, till exempel om hur jag frösår och planterar. Läs gärna om du är nyfiken: Så sparris från frö och Plantering av frösådd sparris avklarad.
/Sara Bäckmo