En av högarna där trädgårdsmojs sparas i väntan på att bli täckmaterial.

Högarna växer. Blir fler. Jag bunkrar. Högarna innehåller allt sånt som finns i en kompost. Fast jag drämmer inte iväg mitt kompostmaterial till komposten utan låter det stanna i köksträdgården. Här blir det till täckmaterial och fyll i odlingslådor, odlingshögar och djupbäddar. 

Mitt mål är att bära så lite som möjligt till komposten och sedan tillbaka igen då det blivit till jord. I den mån det går är det bättre att sköta processen på plats i landen. Det kallas för täckodling.

Att täckodla innebär att den bara jordytan täcks med organiskt material som på plats bryts ner och blir till jord. På så sätt tillförs näring till jorden, ogräset minskas och fukten hålls kvar i marken genom att det dunstar mindre då det ligger som ett luftigt lock över ytan. 

En av de vanligaste frågorna jag får, ibland till och med konstateranden, handlar om gödsling. "Oj, så mycket gödsel du måste få hit!" eller "Hur mycket hästgödsel använder du?". Inget. Den gödsel som används åker ner i varmbänk eller används då nya områden anläggs. Men i princip inget alls i den löpande odlingen i köksträdgård. Här är det täckodling och hushållskompost i form av bokashi som gäller. Grönsakerna frodas. 

Det kommer fler inlägg om täckodling nu under hösten eftersom det är en utmärkt tid att börja täcka från grunden. Börja redan nu med att samla blast, stjälkar, ogräsrens, gräsklipp, löv och annat material du kommer över. Lägg det förslagsvis i högar eller kompostgaller nära din köksträdgård, eller till och med i den, så behöver du inte gå så långt för att hämta sedan då det är dags att skapa din täckodling!

Anledningen till att jag bunkrar material och inte lägger ut det på en gång i landen är att det just nu växer intensivt på de flesta delar. Mycket blast och stjälkar står ståtliga och jag vill inte knäcka dem genom att klämma ner ganska grovt växtmaterial mellan raderna. Här är det täckt sedan tidigt i somras med gräsklipp och annat, innan grönsakerna hunnit växa sig så stora. Nu väntar jag till efter skörden med att tillföra mer.
/Sara Bäckmo