Stäng menyn

Barnens bästa vinbärssylt

En god sylt på svarta vinbär är standard på morgongröten. Med mixade bär blir sylten len och passar alla små munnar. Det här är barnens bästa vinbärssylt.

I år har mina sticklingsförökade svartvinbärsbuskar gett stor skörd. De hårt beskurna buskarna har nästan gett 40 liter bär. Förra året kunde jag stoppa 3 liter bär i frysen, men i år når jag mitt mål om att kunna fylla förrådet med sylt så det räcker för hela året.

Sara plockar svarta vinbär.

Det är en stor glädje att kunna koka egen sylt till barnen, det gör plockningen roligare.

 

Mina barn älskar smaken av svarta vinbär, men de gillar inte när skalbitarna fastnar i munnen. Den här sylten blir len och fin i konsistensen och blev snabbt en favorit. Om bären plockas när de precis blivit mogna, och alltså inte är övermogna, blir sylten lagom syltig och inte så rinnig. Om bären är mycket saftiga kan mängden vatten minskas något i receptet.

Jag har valt att göra en laddning som ger många burkar när jag ändå kokar. Det blir ungefär åtta burkar av storlek honungsburk av den här satsen, men det går förstås att minska receptet med hälften om du har mindre skörd.

Sylten är lika god på gröt och fil som smörgås. Prova själv!

Vinbär i en stor aluminiumbunke.

 

Du behöver:
4 liter rensade svarta vinbär
2 kilo socker
5 deciliter vatten

Gör så här:
Lägg bären i en rymlig gryta.
Mixa bären med en stavmixer så det blir en någorlunda slät smet.
Häll i socker och vatten.
Koka upp.
Låt puttra i 30 minuter och skumma (lyft med en sked bort det skum som bildas på ytan då sylten kokar) efterhand.
Häll upp på välj sköljda och uppvärmda burkar. Jag brukar fylla hett vatten i burkarna en stund innan de ska fyllas med sylt, och häller förstås ut det när sylten ska i.
Lagra burkarna svalt och ställda uppochner för att inte luft ska tränga in i burkarna och förstöra sylten.

Förstås går det lika bra att koka sylten utan att mixa bären, eller bara att mixa dem lite lätt.
Om vattenmängden minskas med hälften blir det en mycket god marmelad.
/Sara Bäckmo

10. augusti 2015