Under veckan kommer jag att dela ett gäng tankar om kål. Hur jag planerar kål-året, sår, planterar ut och skyddar från insekter som gillar kålen nästan mer än vad vi gör.

Kål är viktig i vårt hushåll, där vi strävar efter att äta så mycket grönsaker som möjligt från vår egen köksträdgård. Kålväxterna är suveräna i matlagningen och är en ofta använd råvara både i sallader och varmrätter. Den sallad barnen äter mest av består i stort sett bara av – kål. Och eftersom vi vill äta den under så lång tid som möjligt av året gäller det att planera tillgången så att det finns skörd att hämta under lång tid.

Den tidiga morgondaggen gör svartkålens buckliga blad alldeles silvriga.

I maj-juni äter vi främst bladkål från svartkål, grönkål och purpurkål. Senare i juni börjar den tidigt sådda huvudkålen att bli färdig, liksom broccolin. För att sedan följas av senare sådders huvudkål, mer bladkål, blomkål och broccolo. Sent, sent blir också brysselkålen skördeklar, liksom den sena vitkålen som kan stå länge i landet.

Vi har hittills inte ätit särskilt mycket av de asiatiska kålsorterna, som pak choi och tatsoi, men har tyckt mycket om den kinesiska broccolin kailaan. I år ska jag göra ett nytt försök med några av de asiatiska sorterna och se om vi möjligen fått nya preferenser.

Årets kålkvarter är indelat i åtta delar:
Svartkål/purpurkål
Röd och vit spetskål
Broccoli
Sen vitkål/blomkål
1:a utplantering huvudkål
2:a utplantering grönkål/brysselkål
3:e utplantering huvudkål
4:e utplantering broccolo/huvudkål

För mig är det viktigt att planera kålsådderna så jag har plantor att sätta ut under lång tid. I år gick dessvärre två av mina sådder åt pipsvängen så nu står jag ofrivilligt med lite för många plantor i samma storlek ändå. Men tidigare år har jag lyckats bättre och då kunnat sätta ut plantor löpande från april-augusti. Fördelen är att all kål, gäller särskilt huvudkålen, inte står skördeklar samtidigt. Det är viktigt för oss eftersom det inte är någon mening att ha sjutton kålhuvuden som skriker efter att bli skördade samtidigt. Vi kan inte äta upp den mängden på kort tid. Det är bättre om skörden sprids ut.

Bladnerven hos den nyligen utplanterade röda spetskålen 'Kalibos' lyser i motljuset.

De numrerade kåldelarna gör jag för att förhoppningsvis kunna skörda klart ett begränsat område, för att på så sätt ha yta att sätta ut nya plantor på. I juli och augusti kan jag ersätta skördad huvudkål med en låg grönkål som ger fin skörd under höst och vinter. Jag väljer låga sorter och planterar den i formationer som ryms i en pallkrage. När rådjur och harar börjar bli hungriga lägger jag över kragen, en eller två beroende på kålens höjd, och spikar fast ett kompostnät på toppen. Då får jag behålla kålen tills vi själva ätit upp den.

Den riktigt sena vitkålen står i en del där den får vara ostörd under hela säsongen. Den är färdig att skörda tidigt under hösten, men klarar att stå sent i landet. Alltså kan vi börja knapra på den då de mindre frosttåliga kålsorterna blivit uppätna.

Den kål jag lagrar på olika sätt, och som därför är värd att odla mycket av, är framför allt broccoli, blomkål, broccolo, vitkål och svartkål. Vitkålen mjölksyrar jag och resten fryser jag in. I år ska jag också prova att göra en del andra asiatiska mjölksyrningar.

Den senare sådden av svartkål får stå i landet tills frosten tar den.

Svartkål sår jag gärna flera omgångar av, den första riktigt tidigt. Den vill jag ha ut så snart jag kan för att börja fulskörda till sallader och barnens favoritpasta så tidigt som möjligt. Tidigare har jag kunnat sätta ut redan i april, för att börja skörda i maj.  Men i år gick sådderna förlorade när jag för första gången på flera år låg däckad i flera dagars feber. Med fulskörda menar jag att jag skördar helt utan hänsyn till plantans välmående. Jag sår nya och ersätter med när första vändan är slutskördad.

Jag samplanterar gärna kål med andra växter. Här en röd spetskål tillsammans med kryddor, sparris och jätteverbena. Från 2014.

Kålpusslet är väl värt att lägga noga. Det är få grönsaker som är så härliga att skörda. De är tunga. Stora. Vackra. Så mycket mat. Hör i slutet av det här radioinslaget i Meny i P1, Sveriges Radio från förra året, äldsta killens uttryck när han spanar in det som ska skördas.

Imorgon några tankar om att så kål. Det är inte för sent än.
/Sara Bäckmo