När tiden tryter
Att råka ut för tidsbrist hör till, men är inte så kul alla gånger. Just nu har jag råkat ut för massiv tidsbrist och har gjort en särskild översyn av trädgårdsarbetet för att känna mig något sånär i fas trots allt.
Min älskade trädgård måste klara sig utan den frekventa omsorg jag vanligtvis skämmer bort den med. Det känns som om jag sviker odlingen nu när jag inte är ute på det vis jag egentligen tycker att både trädården och jag förtjänar. Just nu finns ingen annan råd än att välja bort odlingen. Det skulle kännas finare att säga att jag väljer något annat, men samtidigt lika viktigt att göra prioriteringen tydlig också för mig själv. Trädgården kommer inte på första plats.
Jag tycker mycket om våra årstider här i Sverige. Med hösten kommer också förväntningarna inför nästa år, men först måste jag dra ner ambitionerna en stund.
Det är några år sedan senast jag behövde sänka ambitionerna i trädgården. Hela 2016 gick jag på låga varvtal i min senaste bebisbubbla. Det var lätt att ta beslutet om att prioritera ned odlingen, men svårare att ta konsekvenserna av det. I vinter ska vi renovera huset och det är dags att se över prioriteringarna igen. Skillnaden mot 2016 är att det nu är bästa möjliga tid på året att låta trädgården vila mer än annars. 2016 var det vår och sommar när jag behövdes på annat håll och då var det inte alltid lätt att hålla känslorna i styr. Nu går det bättre.
