Ett år med tunnelseende – mars

För den som inte själv har ett tunnelväxthus är det svårt att föreställa sig den här euforiska glädjen som infinner sig i mars. Det är fortfarande så tidigt på säsongen att knappt något alls växer utomhus, utöver vårlökar och nyligen grodd spenat och lökblast. Massor händer visserligen under jorden och i knoppar och grenar, som förberedelse till det som ska komma snart. Men utöver ett kraftigare ljus ser trädgården ändå ganska likadan ut jämfört med några veckor tillbaka. Annorlunda är det innanför växthusplasten i stora tunnelväxthuset.

Hela min kropp spritter när jag öppnar dörren till den vårliga oasen – min varmaste lekplats. Redan tidigt på morgonen är temperaturen varm och härlig, fastän nattkylan dröjer sig kvar ute. Det behövs bara lite sol så blir det varmt och håller sig sedan varmt resten av dagen. I tunneln är det betydligt varmare än i de glasväxthus jag ibland besöker hos vänner. Och vännerna själva intygar att ”Oj, vilken stor skillnad det är!!”. När det är tio grader varmt och sol utomhus är det tjugofem grader i tunnelväxthuset och varma tröjor och mössor åker av. Det gör inget att det är varmt på dagen och kallt på natten, mina tidigaste grönsaker växer så det knakar ändå.