Ett år med tunnelseende – februari
Just nu ligger några decimeter snö över tomten och jag föser ner det som landar på tunnelväxthusets tak efterhand. Vissa dagar bländas jag av solen och njuter av att ligga i startgropen och drömma om årets grönska.
Hände min helg i verkligheten? Jag måste nypa mig i armen för det känns nästan som en dröm att jag haft tre timmar alldeles för mig själv att lulla omkring här ute. Redan första vintern med tunnelväxthus gladdes jag stort över det faktum att jag hade en egen lekstuga på vintern. Det hade saknats mig.
De första åren efter att köksträdgården skapats kände jag sorg över att inte kunna vara ute och odla på vintern. När jag hade upptäckt hur roligt jag tyckte det var att odla och hur jag njöt av att vara ute, kändes det helt tomt när vintern kom och det inte fanns något att ta mig för. Det är ju inte alltid maten som är det viktigaste med odlingen, det finns så många andra lager av tillfredställelse att nå. I helgen hade jag till exempel inte alls tänkt gräva någonting, men det spratt till i mig när jag upptäckte all fin porös jord att jag i bara farten hade grävt omkring lite på kul. Sånt kan hända.
Så här ser mitt tunnelväxthus ut i februari, när jag har en massa projekt på gång innan våren. Snart är det städat och fint!
