Den kinesiska salladskålen har varit en dröm. Inte bara för mig, som en odlingsmässig utmaning att klara av, utan också för mellanbarnet. När han åt salladskål första gången  sa han att han ville att jag skulle odla sån. Och det har jag försökt göra sen dess. Tredje gången gillt i år!

Den här kålen skördades ur en av djupbäddarna på friland för ett tag sedan. Fortfarande står några stora huvuden kvar och väntar på att plockas in och omvandlas till kimchi.

Utan foderblad vägde det här huvudet 2,3 kilo. Sorten heter 'Wong Bok'.

Kålen såddes i små pluggbrätten i mitten av juni. De omskolades och sattes ut efter tidiga vitlöksskörden i juli. Eftersom mina två tidigare försök gått åt pipan gjorde jag ingen stor ansträngning för att ta hand om plantorna. Inga kålnät för att hålla fjäril och mal borta. Vattningen har varit sisådär.

Kvar i brättet blev ett gäng små plantor som stod på undantag i många veckor efter det att kålen i djupbädden blivit planterad. Så småningom fick jag ändan ur vagnen och planterade dem i en av tunnlarna. Växtplatsernas skillnader syns tydligt på plantorna. Tunneln står utan särskilt mycket sol och plantorna här har vuxit mycket långsammare. Å andra sidan är de inte alls lika angripna.

I tunneln är kålen grönare och inte fullt lika kraftig.

Kålen är så god! Vi har ätit mycket av den färsk, förstås. Vi gör inte så mycket wokad mat men har använt den i omeletter och tillsammans med lite andra frästa grönsaker. Nu ska jag som sagt göra kimchi av ett gäng huvuden tillsammans med de stora daikonrötterna jag lyckats få fram.

Det är jätteroligt att äntligen lyckas med något som tidigare misslyckats. Det gör mig peppad inför nästa säsong, när jag ska odla mer kinesisk salladskål. Nästa år ska jag våga mig på att så kålen i maj för att kunna skörda under sommaren.

Kålen var så här liten i mitten av augsti och har vuxit snabbt under hösten.

Den egenodlade salladskålen har mycket smak och är fin i konsistensen.

Jo förresten, jag har ju ännu några överblivna plantor från den där sådden i somras. De blev kvarglömda en andra gång och tre av dem är nu planterade i tunnelväxthusets vinterodling. Har tagit sig fint. Förra året övervintrade jag ett gäng plantor som kunde skördas blad för blad en tid in under våren. Kan funka i år igen.
/Sara Bäckmo