Mitt liv hemma på Bökebacken kretsar mest kring familjen. Att få ihop vardagen och se till att främst barnen har det bra är prio ett. Helt ärligt träffar jag inte så många andra en vanlig dag än just familjen, skolpersonal, tjejerna i lanthandeln och då och då vänner. Mitt jobb görs ju hemifrån.

Sedan jag fick vårt tredje barn 2012 har jag blivit en riktigt hemma-varg. Efter flera år då jag bott i Stockholm eller i Växjö och haft jobb som innebär att jag varit väldigt social och rört mig i miljöer med många intryck tycker jag att det är sååååååååå skönt med allt som är lugnt och hemma. Ja alltså i den mening att det inte är så mycket intryck, med fyra barn i hus och trädgård (och gärna en drös kompisar på det) är det ju allt annat än lugnt i en mening, men du fattar.

Jag vet ju att jättemånga människor läser min blogg, men jag ser er aldrig annat än som alias i sociala medier och förstås då och då på föredragen. Vid ett tillfälle som Nordiska Trädgårdar blir ni personer, med berättelser och uttryck och känslor. Det gör något med mig att få möta er öga mot öga.

Era berättelser om hur jag är med er i vardagen berör mig jättemycket! Jag läser de mest personliga brev som skildrar djupa livskriser, med förluster och avgrundsdjup sorg. Jag läser om livslust som försvunnit och motivation till allt som bara gått in i en jävla vägg och satt stopp för livet. Om hinder och helveten som tornat upp sig. Och som ni tagit er över och igenom med mig som sällskap på er axel, knäandes i jord och med en miljard hoppingivande spirande plantor runtomrking.

Jag får också många brev som inte tar avstampa i kaos och förtvivlan. Vardag, vardag, vardag. Vi är alla där. Jag finns med er i den genom det jag delar från trädgården. Ni ser fram emot vad jag ska skriva, kollar videos om och om igen, era partners somnar till podden och ni hör nåt nånstans och tänker "Det ska jag banne mig testa med!". Ibland hör ni av er med tips och då är det jag som tänker "Det ska jag banne mig testa med!".

Det är jag som skriver bloggen - men det är ni som gör den! Jag tycker ni är modiga som kommer fram på mässan och säger hej, delar tankar och upplevelser. Det känns jättefint att få krama om er! Och jag vet inte hur många gånger igår som jag blev gråtig när det är just DU som tittar fram och säger hej. Ni är många som följt med i flera år och sett både familjen, trädgården och mitt företag växa och utvecklas. Ni är verkligen min andra familj - min trädgårdsfamilj! Det känns fint att åka härifrån senare idag och ha alla möten med mig i bagaget, alla livs levande möten för en gång skull. De ger mig stor lust att forsätta skriva länge till!

Tack för att du läser!

Jag har hittat många fina saker på mässan. När jag kommer hem ska jag sammanfatta mina inköp så du får se vad jag bär med mig hem. Min kollega Elin sätter också ihop en längre artikel om vad jag gjort under veckoslutet här i Stockholm.
Hoppas du får en härlig söndag!
/Sara Bäckmo