En planta av sallat 'Linaro' skördad i april 2016. Den är övervintrad som mycket liten planta i tunnelväxthuset för att ge tidig skörd våren därpå.

Hösten 2016 odlade jag två nya sorters sallat som snabbt blev mycket uppskattade hos hela familjen -  'Cegolaine' och 'Linaro'. Bägge sorterna såddes på hösten för att övervintra i tunnelväxthuset och ge tidig skörd på våren. Läs mer om det i inlägget Min övervintrade sallat. Eller få fler tips om tidig sallat i videon nedan.

'Cegolaine' - som ett konstverk

Det här är ett litet sallatshuvud med lite buckliga, knöliga blad. Färgen är mörkt grön med lite roströd färg i. Det här är en sallat som är vanlig i Frankrike och typen heter rougette. Jag gillar den särskilt för egenskapen att den ger väldigt små och dekorativa huvuden. Skurna i halvor ser den läcker ut på tallriken och kan ätas med handen, utan bestick.

Till det estetiska kommer förstås också den goda smaken av... mycket sallat. Inte söt, inte besk. Bara sallat.

Den är extremt odlingsvärd just för att den tål kyla så bra och dessutom är en liten sort. Små sallatshuvuden kan växa tätare än stora, det blir mycket skörd på liten yta. Dessutom växer de upp och blir färdiga på kort tid, vilket är extra värdefullt tidigt på våren.

De vackert buckliga sallatsplantorna står bredvid en vintersådd av svartkål.

Här är de små plantorna tidigt i april efter att de övervintrat på växtplatsen i tunnelväxthuset. De kan skördas blad för blad i det här stadiet och är mycket goda.

'Linaro' - krispigt till barnen

Jag är inte jätteförtjust i plocksallat egentligen, mest gillar jag huvudsallat. Men plocksallat är enkelt att odla tidigt på säsongen och vissa sorter tål också kyla väldigt bra, vilket förstås är eftersträvansvärt i en vinterodling. 'Linaro' är ett mellanting mellan huvudsallat och plocksallat, om jag förstått det rätt, och skördades för första gången våren 2017. Jättefin! Precis som andra sorter av plocksallat kan den här bli stor och yvig när de krusiga bladen liksom väller ut. Den knyter sig inte till ett huvud utan bladen kan plockas ett och ett från plantan.

Barnen gillar särskilt den här sorten eftersom den är väldigt lik isbergssallat i strukturen. Bladen är riktigt krispiga och ju mer vatten desto mer krisp blir det. Eftersom isbergssallat kan vara marig att odla tycker jag 'Linaro' har varit en bra ersättare. Det har hänt att ungarna ätit frukostsmörgåsarna bara med smör och sallat på för att de tyckt den är så god. Ett bra betyg! 'Linaro' är av typen Lollo Bionda. Den blir som en bullig kudde i landet om den får växa sig större.

En planta av 'Linaro' skördad i april. Mycket blad med konsistens som liknar isbergssallat.

Tidigt i april ser den övervintrade sallaten ut så här. 'Linaro' står i framkant, i mitten 'Red Salad Bowl' och i bakre kant 'Cerbiatta'.

Det här var två tips av sallat, som alltså funkar fint att övervintra. Den såddes också förra året i vintersådd, vilket gick mycket bra. Vintersådd kan du läsa mer om i artikeln Våga vinterså grönsaker.

Det finns otroligt många olika sorter av sallat, jag har många kvar att prova. Har du någon särskild sort du gillar lite extra?
/Sara Bäckmo