Det finns så mycket att vara glad över!
Om bara det fanns mer tid... Jag är precis som du! Längtar och längtar. Men glömmer inte bort att glädjas!
Idag tog sommarlovet slut. Skolstart. Åter till rutinerna. Jag har ett mycket flexibelt jobb och tycker det är underbart att jag kan kombinera hemmalivet med barn och samtidigt inte känna mig superstressad över att inte ha semester. För Philip och jag har fortsatt jobba över sommaren. Philip avslutar just manus till sin nya bok (släpps våren 2018) och jag har jobbat som vanligt med blogg, böcker, några föredrag och YouTube.
Trädgården har puttrat på i sakta mak. Och är det någon del av mig som kan känna sig lite undernärd just nu så är det trädgårdsnerven. Tiden är så knapp och de få minuter jag stjäl på egen hand efter kvällsmaten, innan frukosten eller medan Philip ombesörjer något med barnen är det alltid ett måste som behöver göras. Jävla måsten. Men jag lägger de åt sidan tillräckligt ofta för att må bra och kunna njuta av trädgården. För det gör jag verkligen, njuter alltså!
Jag finner stor ro i att ha gjort upp med mig själv när det gäller estetik de här åren när vår yngsta fortfarande är så liten. Det får se ut hur det vill. Jag prioriterar alla gånger att göra roliga saker istället för att snygga till och städa upp. Och det jag tycker är roligt är att odla mat. Det är en sån lättnad att inte behöva visa upp en prydlig fasad utan istället kunna sträcka på mig och stolt kunna säga att jag banne mig mår riktigt bra.
Det är en hel massa saker den här sommaren som inte blivit riktigt som jag tänkt mig, sånt jag tycker att jag misslyckats med. Konstigt nog kan jag inte komma ihåg vad nu när jag ska göra en sammanställning. Ja, det är typ sånt där som att morötter och andra vårsådda rotsaker grodde dåligt i den torra jorden i våras, men det syns ju inte nu när allt är fyllt till bristningsgränsen ändå. Sättlöken gick jättedåligt i år, men frösådda löken kompenserade det. Vitlöken var väldigt ojämn, dessvärre blev skörden inte så bra där heller. Gurkorna har inte vuxit så bra, men räcker fint till smörgåsarna så det är ingen idé att gnälla särskilt över det.
Och sniglarna är ju ett kapitel för sig, som jag inte heller finner någon mening att vara ledsen över. Jag gör precis de ansträngningar jag kan för att begränsa skadorna och är glad för att jag lyckas så bra trots att de finns i odlingarna.
Alltså, egentligen finns det så många detaljer i allt som rör trädgården som skulle kunna förstöra en hel dag eller två om jag gick omkring och ältade det. Till det förstås all tid som inte finns. Allt som jag skulle vilja göra men inte kan. Allt jag drömmer om och måste skjuta upp. Här är vi ju lika tror jag, de flesta av oss som odlar, oavsett hur trädgårdarna ser ut och hur fint eller fult det än må vara. Man vill liksom alltid göra mer.
Min räddning och det som gör att jag känner mig som ett barn på julafton varenda gång jag får vara i trädgården är att det alltid kommer en ny dag. Det finns ett sen, åtminstone just nu. Det jag inte fixar i år gör jag ett annat år. Och jag känner mig alltid nöjd med att veta att det jag inte kan göra beror på att jag gör annat - jag finns till för mina barn. I mångt och mycket är det de som styr vad som är möjligt att göra. Och barnen blir äldre. Redan i år är det stor skillnad på vad jag kan göra, jämfört med förra året då Loa var nyfödd. Nästa år är vi ett team!
För mig är det viktigt att stanna upp och ta tid till att glädjas över saker i trädgården. Här är tio saker som peppar mig och som får mig på bra humör just nu:
- Sommarsådderna gror ute i köksträdgården.
- Jag äter blåbär på kvällens snigelrundor.
- Aubergineplantorna har gett nära 4 kilo skörd.
- Vi har ätit åtta hemodlade meloner.
- Inte en gnutta bladmögel på frilandstomaterna.
- Purjolöken är absolut enorm.
- Barnen har grävt ett enormt hål som vi kan göra en damm av.
- Jag har skitbra jord som nästan vad som helst växer fint i.
- Tunnelväxthuset har grävbar jord.
- En självsådd blomstertobak sprider väldoft i kvällningen på ett perfekt ställe i trädgården.
Det behövs inte mycket för att göra mig glad i trädgården. Och det spelar ingen roll att tiden är knapp. Jag älskar min odling! Det är helt fantastiskt vad den kan leverera!
Nu när rutinerna börjar erövras på nytt ska jag försöka återuppta min trädgårdstid på tisdagar och fredagar. När stora barnen är i skolan säger jag helt enkelt till de små, men mest till mig själv, att "nu är vi ute". Och så är vi ute, punkt slut. Det är inte alltid något vettigt blir gjort, men jag njuter av stunden med barnen i trädgården. Och det är så de lärt sig att uppskatta utelivet.
Det här blev ett väldigt långt inlägg. En liten vardagsrapport med bilder plockade direkt från kameran utan tanke på bildvinklar eller redigering. Härligt som omväxling! Har så mycket som jag vill dela med mig av och hoppas till exempel kunna lägga ut en uppdatering på min lyckade samplantering av majs och tomat senare i veckan.
Dela gärna med dig av din lista över saker som gör dig glad i trädgården!
/Sara Bäckmo