Jodå, varmbänken är varm och fin. Där nånstans mitt i högen har temperaturen krupit upp rejält även om det är betydligt svalare på bäddens utsida. Några dagar efter att varmbänken lades blev det vinterväder igen och min oro för att bädden skulle ta stryk av kylan började växa.

Isolera, isolera, isolera.

Ja, så nu har jag isolerat. Inuti ramen, som jag sedan ska odla i har jag fyllt löv i alla glipor och gjort likadant på utsidan. Dessutom har jag isolerat utsidan av ramen med remsor av skumgummimadrass och nåt slags isolermaterial. Ett gäng filtar och täcken täcker bädden till dess det är dags att plantera och kommer att ligga på nattetid till dess det är drägliga temperaturer i tunneln igen. Dagtid är det inga problem, då är temperaturen i tunneln 10-15 grader när det är soligt, men sjunker snabbt när det är moln och dagsljuset gett upp.

Glipor mellan odlingsramen och gödselhögen har tätats med löv, både på insidan...

...och utsidan. Över det har jag sedan lagt andra material mot odlingsramen som skyddar från att kyla letar sig in.

Hur ska plantorna klara sig?
Mitt största bryderi är egentligen att det är sådan skillnad i temperatur en bit ner i bädden och i översta lagret. Jag har ju tänkt plantera ut en del saker som är lite känsliga för kyliga grader, som trädgårdsportulak och basilika. Dessutom är de försådda plantorna som dras upp inomhus lite veka överlag, typ sallat, och om det blir jättekallt är jag osäker på hur de fixar omställningen.

För att minska chocken för växterna tror jag att jag gör en slags avhärdning och låter plantorna stå i bädden oplanterade några dagar så får vi se hur de gillar det. Det har ju i och för sig gått bra med planteringen tidigare år så egentligen kanske min oro är obefogad. Men i år leker jag med 7-åriga Ottos sallat och jag kan lätt föreställa mig hans besvikelse om jag skulle kvadda plantorna...

De grönsaker som senare ska sås direkt i bädden är inte alls lika känsliga. De vänjer sig snabbt vid klimatet och anpassar sitt växtsätt efter förhållandena.

Det låga eftermiddagsljuset genom växthusplasten för tankarna till en igloo. Filtarna tas av dagtid så solen kan värma, men ligger kvar som skydd där locken möter odlingsramen.

Varför inte jord från början?
Det kom en fråga i en tråd som handlade om jorden i varmbänken och varför jag inte lägger på den direkt när bädden görs, så som en del föreslår. Min erfarenhet är att jag nästan alltid behöver pyssla och fjäska lite med bädden för att få igång den ordentligt. Som att vattna lite extra, stampa eller lufta bädden eller kanske göra någon annan åtgärd för att rätta till något som gör att den inte blir varm ögonaböj. Då är det opraktiskt, för att inte säga väldigt opraktiskt, att ha hela fina jordlagret på toppen. Det ligger ju i vägen och förstörs. Bättre att vänta med att lägga på till dess jag ska använda jorden. Läs gärna här om tips för att kanske kunna rädda en misslyckad varmbänk: När en varmbänk går åt pipan.

Dessutom är det ofta så att jag använder jord från andra odlingsplatser i trädgården (se till exempel Bunkra jord i trädgården) och den jorden är rik på mikroorganismer. De vill jag inte skada genom att lägga på en bädd som kanske blir drygt 70 grader varm. Det är ännu en anledning till att vänta.

Nästa vecka ska jag visa hur jag sår varmbänken.
Nedan finns klipp som visar hur jag gjorde varmbänken i tunnelväxthuset, samt hur jag gjorde förra årets bänk på friland.
/Sara Bäckmo