Stäng menyn

Hur jag gör mina trädgårdsvideos

Det svåraste är att klippen spelas in hemma. Du vet hemmahemma, där jag egentligen går i långkalsonger och svär lite för mycket och har dålig hållning och tusen andra saker som jag inte skulle göra på en arbetsplats.

Jag är så glad över den fina responsen på alla klipp från min trädgård på Skillnadens YouTube-kanal! Tack snälla! Senast igår läste jag så fint från Inger som ville uppmärksamma att klippen är fint gjorda och då blev jag extra glad.

Eftersom jag fått några spridda kommentarer om själva produktionen tänkte jag passa på att säga något om den. För hur går det egentligen till att spela in?

Allt som hamnar på blogg och vlogg från den här trädgården produceras av mig, oavsett om det är text, foto eller rörlig bild. Det är jag som förbereder, spelar in och redigerar. Jag har ingen till hjälp, utom vid enstaka tillfälle då min man fått rycka ut. Det vore visserligen en dröm med ett helt team som kunde bistå med foto, ljud och redigering. Och gärna en inslagsproducent som kunde hålla reda på när något sägs galet eller ser galet ut. Men så är det alltså inte. Och tur är faktiskt det. För om jag var tvungen att synka arbetet med flera andra skulle de vara svåra att göra just nu. Friheten i att kunna pipa ut när det passar familjemässigt och vädermässigt är superviktig.

 

Skärmdump från datorprogram.

I ett redigeringsprogram (tidigare Pinnacle Studio på bilden) byggs ett inslag upp, som ett pussel bit för bit. Här är en skärmdump från redigeringen av det senaste klippet om tunnelväxthuset i januari.

 

Bakgrund som förenklar
Jag har ju jobbat med att producera inslag för till exempel Sveriges Television och Sveriges Radio i flera decennier, så den biten känner jag mig hemma med. Dessutom tycker jag det är jätteroligt att kunna behålla en del av den yrkesrollen också i mitt trädgårdsjobb. Men det är svårt rent tekniskt - utrustningen är så väldigt begränsad här jämfört med alla kanonresurser som finns på en professionell arbetsplats.

Som fotograf är jag usel, men dessbättre kompenserar andra färdigheter för det. Jag filmar med en liten enkel HD-kamera av konsument-typ, mer behövs inte för de plattformar materialet presenteras på just nu. En superviktig funktion för ett litet ensamteam är att kameraskärmen är vridbar så att jag enkelt kan se att bilden ser någorlunda ut. Något av det mest tidskrävande är att hitta rätt utsnitt och sedan ställa stativet rakt, det är ju så förbenat knöligt överallt i en trädgård!

 

Det hörbara ljudet
Med min bakgrund tycker jag ofta att ljudet är viktigare än bilden. En bra ljudbild kan till och med kompensera en visuell bild som är skruttig. Om ljudet är dåligt eller hörbarheten låg stjälper det ett helt inslag. Du kan säkert komma på flera tillfällen då du reagerat på dåligt ljud både på radio och tv. Vi är inte lika kräsna när det gäller bilder. Därför är det ibland frustrerande att stå för hela inspelningen själv eftersom det är svårt att lyssna på ljudet under tiden det spelas in. När jag jobbar med radio är det a och o att alltid ha hörlurar på för att kunna avgöra om minsta lilla fläkt i närheten är störande, om ljudet av en gräsklippare kanske kan förstärka bilden av det som ska förmedlas, om det blåser i mikrofonen eller om mina väldigt genomträngande S (som teknikerna ofta har bekymmer med att filtrera bort) blir allt för tydliga. Detaljer, men ack så viktiga.

 

Roligast är redigeringen
Redigerar gör jag i ett program som heter Final Cut Pro (tidigare Pinnacle Studio). Det finns många enkla program att välja mellan, men i de allra enklaste videoredigeringsprogrammen finns få möjligheter att mixa ljud, det går inte att lägga till nog många spår. Själv tycker jag att ett användbart redigeringsprogram behöver innehålla flera spår för att kunna mixa grafik bild och ljud. Redigeringen förenklas också avsevärt av att det finns möjlighet att markera en in- och utpunkt i råmaterialet, vilket inte alla redigeringsprogram ger.

Att redigera är bland det roligaste som finns. Med små yrkesknep vet jag hur jag kan få ett tämligen enkelt material att flyta någorlunda. Precis som på mina tidigare arbetsplatser kan jag ibland känna att en hel arbetsdag lyfter när jag till exempel gjort ett snyggt klipp i musik på ett sätt så att ingen människa kan lista ut att någon satt saxen i det som hörs.

Det svåraste med att redigera är att bestämma när ett inslag är färdigt. När det är dags att sätta punkt. Det går att förfina och förbättra i all oändlighet, men någon gång måste nog vara nog.

 

Planering ger bättre råmaterial
Jag planerar alltid inslagen. De går fortare att spela in då och jag har heller inte med mig onödigt mycket material till min redigering. Det är något som varje reporter brottas med - ju mer material ju svårare att redigera. Samtidigt vill jag ju göra klipp som verkligen visar något och inte är allt för övergripande. Det är svårt att få med allt. I genomsnitt orkar en tittare med cirka fyra minuter av materialet så det gäller att tänka till.

Nu under vintern är det klurigt att spela in. Det är kallt som sjutton, jag har mycket kläder på mig, flera lager vantar, snoret rinner och batteriet i kameran laddas ur mycket fort i vinterkylan. Det är mer behagligt under sommaren, men då är ljuset ett problem istället - det blir stora kontraster.

I slutänden blir det ändå ett klipp, oftast.

 

Vintersallat lyfts upp av två händer.

När det är många minusgrader är det svårt att samtidigt jobba och stå för inspelning. Här tittar jag till vintersallat under ett lager snö i trädgården.

 

Hemmahemma ställer till det
Vet du vad det absolut svåraste är med att göra klippen? Det är att de görs hemma. Du vet hemmahemma, där jag går i långkalsonger och luvtröja och svär lite för mycket ibland och har dålig hållning och tusen andra saker som jag inte skulle göra på en arbetsplats. Det är svårt att koppla bort alla delar av hemma-Sara. Och tro mig de skulle inte göra sig alls i klippen!

För några år sedan gjorde jag en serie inslag från trädgården till Meny i P1, Sveriges Radio. Ofta görs ett pilotavsnitt som ett test inför program och serier för att kunna se eller höra vartåt det barkar och diskutera hur innehållet ska vara. Vid piloten till den här serien fick jag mig verkligen en funderare. De flesta har ett proffessionellt "jag", oavsett vilken yrkesroll man har. Vi hoppar liksom i en jobbkostym när vi går till jobbet och hoppar ur den är vi kommer hem. Vid den där piloten glömde jag först jobbkostymen och när jag satte den på mig hade jag fortfarande hela min privata sfär runt omkring mig. Det lät sådär. Men jag tycker det blivit bättre.

Det är väldigt roligt att dokumentera arbetet i trädgården i rörlig bild. Vi har en grupp på Facebook som heter Gröna Trädgårdsklipp där trädgårdsnördar lägger ut material för att inspirera andra. Gå gärna med för att se en massa trädgårdsmaterial och lägg gärna ut egna klipp. Imorgon ska jag ge några tips för hur du kan spela in ett enkelt klipp med din mobilkamera.
/Sara Bäckmo

 

22. januari 2016