Förbereder för sallatsfrossa i mars
Det är något visst med att mitt i vintern, när det vädermässigt känns som en evighet till sommar och grönska, börja förbereda varmbänken. Det gör väntan och längtan efter resten så mycket enklare.
Till årets varmbänk ska vi ta hem fyrtio säckar hästgödsel, skit blandat med halm. Hela bädden rymmer ungefär sextio säckar, men övriga kommer att vara löv, hönsskit och extra halm. Anledningen till att jag inte fyller den med enbart hästgödsel i år är för att det blir svårt för mig att själv hämta den stora mängden nu när jag är gravid. Min man behöver hjälpa till och jag har inte hjärta att be honom hämta sådär mycket, han är liksom inte van. Hönsskit, löv och halm finns hemma eller på nära håll och är lättare för mig att ordna själv.
Hästgödseln kommer från ett litet stall i närheten som strör med halm. Solveig mockar direkt i kraftiga byggsäckar (utan handtag - det är svårare att packa och sedan tömma säckarna om de har handtag) som jag försett henne med. Gödseln är gratis, hon tycker det spar arbete att bli av med en del gödsel som hon då inte behöver ta hand om på annat sätt. Vi får plats med åtta säckar i bilen vid en tur, så att skicka ut min man på fem resor känns överkomligt.
I boken Hot Beds av Jack First (för första gången slår det mig, när jag googlat länk till bokhandelns sida för boken, att titeln faktiskt är lite suspekt...) står det att läsa att gödseln som används till varmbänkarna inte ska vara äldre än åtta veckor och att den INTE får ha börjat brinna. Det betyder att gödseln som används inte ska ha börjat komposteras och utveckla värme när den hämtas. Värmeutvecklingen ska ju ske i själva bänken och där bli maximal för att sedan hålla i sig under så lång tid som möjligt. Det finns stor risk att värmeutvecklingen stannar av och inte går att starta upp igen om den tagit fart redan innan gödseln hämtas, det har jag själv varit med om.
Nu under vintern är det kallt och gödseln ligger liksom lite för sig själv i säckarna, så här börjar den inte att brinna. Att de fryser till gör inget, när själva bänken byggs vaknar mikroorganismerna till liv igen och sätter fart på processen.
Min varmbänk kommer att läggas första veckan i februari i tunnelväxthuset. Jag har förberett en bädd som är cirka tre meter lång och en meter bred - den kommer att rymma massor av tidiga grönsaker. Just nu är själva ramen bara cirka tjugo centimeter hög, men marken är något urgrävd och jag kommer att bygga fler ramar att ställa ovanpå så att all gödsel ryms. Om det kniper har jag tidigare år byggt upp sidor av enkla kompostgaller som snörts ihop med spännremmar. Gödselhögen ska isoleras, precis som då den byggs utomhus, och som isolering tänker jag använda gamla liggunderlag som tar minimal plats runt bädden.
Närmsta veckorna bunkrar vi alltså material, snickrar lite ramar och sår ett gäng grönsaker som ska planteras ut i bädden för att ge extra tidig skörd. Knappt fyra veckor till bygget, det går fort!
Så här såg det ut när jag byggde förra årets varmbänk:
[YouPlaySinglePlayer video="104,495,46474" yos yod yot ]
Varför en varmbänk?
Att odla grönsaker i en varmbänk kräver ingen extra värmekälla för att odla grönsaker mitt i smällkalla vintern, utöver det material som bädden är byggd med. Gödsel som bryts ned/komposteras alstrar värme under processen, den kan komma upp i temperaturer över 70 grader. Genom att skapa komposthög och täcka den med jord kan vi odla grönsaker så fort ljuset blivit tillräckligt bra (här i Småland är det i mitten av februari ungefär) - utan någon som helst extravärme eller extraljus. Den tidiga odlingen ger en mycket tidig skörd av till exempel bladgrönsaker. Varmbänken kan enkelt byggas utomhus på friland eller i ett växthus. Enklast är att till exempel fylla tre pallkragar på höjden med hästskit blandat med halm. Det finns mycket information på nätet om varmbänkar, själv har jag skrivit flera inlägg om det som finns under etiketten Varmbänk på bloggen.
Större delen av mitt liv har jag ju tänkt på trädgård som en sommarsysselsättning. Därför var det en stor överraskning när jag själv började odla i den här utsträckningen att trädgård är något jag kan ägna mig åt under hela året. Det som ger mig energi och lust är i första hand inte att kunna begrava mig i trädgårdssysslor långa perioder, det har jag inte tid till just nu. Jag behöver kickarna, de små stunderna då jag hinna tänka en tanke från början till slut, lista ut en smart lösning på ett problem, ta i så jag nästan spricker och eller bara få fingra lite på halvförmultnad kompost. De små stunderna är de mest värdefulla. Och att nu under vintern kunna pyssla lite med varmbänken är precis vad jag behöver!
/Sara Bäckmo