Min man skulle söka ett recept som finns på bloggen och knappade då in mitt namn i sökfältet. Sökmotorn levererade en lista över de mest sökta orden i samband med fruns namn och det fjärde mest sökta ordet var cancer.

Jag tänker sällan på vilka associationer min frisyr ger men den enkla sökningen säger en del. Tack och lov är jag inte sjuk. Jag bara gillar min frisyr.

Hur det blev rakad skalle

Den rakade skallen har jag haft sedan jag var nitton år, alltså i drygt tjugo år. Tiden går. Fram till jag var nitton hade jag varit mestadels långhårig med ett böljande svall i något slags självfall. Jag lämnade min hemstad Göteborg när jag var arton för att flytta till Torsby och starta en radiostation. Varannan helg tog jag tåget hem till storstaden, med byte i lilla samhället Kil. En fredag var väntetiden lång och jag gick och klippte mig kort, hux flux. En herrfrisering var det enda jag hittade, men ordinarie frisörer vägrade klippa av det fina håret. En praktikant kunde göra det och det blev fult som katten.

När jag kom hem klippte jag mig några centimeter kortare men trivdes inte med det heller så jag rakade av allt. Och då hittade jag mig själv nånstans där bland det fallna håret. Sedan dess har jag varit rakad, med undantag för några år på SVT då chefer tyckte det var opassande. Nu tycker jag det är opassande att jag gick med på att låta håret växa ut en bit i nån slags public-service-anda.

Knasiga erfarenheter

Mitt hår var föremål för en krönika jag skrev till Smålandsposten för en tid sedan. Här är ett utdrag:

"Föreställ dig att du står i en kö, var som helst. Och så känner du någons hand som försiktigt rör sig över ditt huvud. Så vänder du dig om och ser en vilt främmande människa, till exempel en dam kring sextio, som säger: ”Jag bara måååååååste få känna lite.” När jag var yngre sträckte jag fram handen och sa helt frankt att det kostade en tia, men nu när jag är närmare fyrtio än tjugo blir jag mest generad.

När jag rör mig bland människor som är berusade och tappat förståndet tidigare under kvällen kan jag få frågor som: ”Är du rakad där nere med?” Det tycker packade män är jättefestligt.

Jag har också fått veta att det skulle vara omöjligt för mig att bli utsedd till Lucia, det är inte tillräckligt traditionellt. Inför ett möte med en ny arbetsgivare föreslog en vän att jag skulle låta håret växa ut lite så jag inte uppfattades som så ”upproriskt”. Och en gång sade en chef att det var opassande att jag som SVT-anställd var hårlös eftersom det skulle kunna skicka några slags signaler.

De allra vanligaste signalerna som uppfattas verkar vara följande: Lesbisk, feminist, militant vegan. Det händer fortfarande att en och annan blir förvånad över att jag är gift med en man. Och de jag känner måste ibland dubbelkolla om jag verkligen äter kött. Det gör jag. Jag slaktar dessutom höns."

Jag är inte sjuk

Det här är ju en trädgårdsblogg, men jag kände att jag ville säga nåt om håret som inte finns eftersom det uppenbart väcker en del frågor. Jag tycker det är snyggt med kvinnor med rakad skalle, under förutsättning att skallen i sig är fin. Jag har mött jättemånga kvinnor under årens lopp, i olika åldrar, som sörjer att de inte vågat raka av sig håret för att få se hur de ser ut. En så konstig värld vi lever i.

Förstås finns det många som alldeles ofrivilligt saknar hår på huvudet. Jag hoppas inte att någon ser mitt val att raka huvudet som stötande eller som ett förminskande av de sjukdomar som gör att det blir så. All kärlek till kloka skallar - med eller utan hår!
/Sara Bäckmo

Uppdatering augusti 2016: Nu är den vanligaste sökningen i samband med mitt namn "ålder". 10 augusti fyller jag 38 år. 

Uppdatering juni 2017: Nu är den vanligaste sökningen i samband med mitt namn "familj". Min familj består av en man och fyra barn. 

Uppdatering december 2018: Nu är den vanligaste sökningen i samband med mitt namn "hår". Fyllda fyrtio börjar det bli grått vid tinningarna men är fortfarande lika kort. Och jag älskar det!