Läcker purpurkål tillsammans med ringblomma.

Kål är en av de viktigaste grönsakerna i vår matlagning. Vi använder den både färsk och tillagad. Egenodlad kål är helt giftfri och smakar långt mycket bättre än den som köps i butik. Att skörda kål i den egna köksträdgården är ett stort nöje. Plantorna är ofta gigantiska och det är svårt att förstå hur all denna växtkraft kan komma ur ett litet, litet kålfrö.

En del odlar kål en gång och sen aldrig mer. Kål är eftertraktat av flera skadedjur, till exempel kålfjäril och kålmal som lägger larver på bladen. Larverna skövlar sedan i rask takt en stor del av plantan. När det har hänt är det lätt att tappa sugen.

När jag började odla Skillnadens Trädgård bestämde jag mig för att inte ge upp kampen mot larverna och att hitta ett sätt att odla kål hemma utan bekämpningsmedel. Jag har varit mycket envis. Resultatet har blivit att jag varje år skördar god, vacker och mättande kål från maj till årsskiftet. Utan att behöva spruta plantorna.

Så här gör jag:
1. De flesta plantor försår jag. Tidigt på säsongen görs det inomhus, senare utomhus. Sådderna täcks av nät om de står utomhus för att minimera angrepp.
2. Plantorna skolas om 1-2 gånger. När de blivit 10-20 centimeter höga är det dags att sätta ut, jag räknar med att det är cirka 8 veckor efter att plantorna såddes.
3. I täckodlingen drar jag upp fåror i täckmaterialet som jag fyller med kompostjord. I kompostjorden sätter jag ut plantorna och vattnar ordentligt.
4. Sedan täcker jag hela planteringen med nät, en gardin från Ikea som heter Lill som jag syr ihop i lagom stora sjok. Nätet ligger på under hela säsongen och tas bort först i mitten av september då de flesta kålfjärilar gett sig.

Jag går regelbundet igenom plantorna även om de står under nät för att se att ingen fjäril eller mal letat sig in. Det gör de förstås med jämna mellanrum. Jag klämmer de larver och äggsamlingar jag hittar. Är det stora samlingar larver föredrar jag att ta bort hela bladen.

Täckodling av kållandet. Början av juni 2014.

Under säsongen matar jag jorden med mer täckmaterial. Gräsklipp, ogräsrens, växtmaterial och annat läggs mellan plantorna. Dock är jag noga med att inte putta gräsklipp för nära broccolins stam eftersom jag tycker att broccolin tar smak av gräset. Likadant är det med kålrabbi.

Det är inget större besvär med att odla kål. Det gäller bara att ha en plan. Stora plantor som sätts ut är starkare och klarar ett tidigt angrepp mycket bättre än en direktsådd planta eller en klen dito. Kompostjorden ger kålplantan en extra växtkick på den nya platsen.

Kålplantor på tillväxt under fiberduk.

Jag är mycket noga med att hålla kålväxterna till en särskild växtplats i köksträdgården. Min fyraåriga växtföljd gör det ganska lätt att hålla ordning på plättarna. Då och då kommer jag att behöva låta jorden vila från kål och då lyfts den ur planeringen för att växa på annan plats på tomten under en säsong.

Växtmaterial från kål som skördas återgår i första hand till den plats där kålen stått för att minimera risken att sjukdomar sprids mellan de olika kvarteren i köksträdgården. Kålstammar och rotsystem får stå kvar i backen eller läggs på den för att återgå som näring till jorden.

Växtrester från kålplantor återgår till jorden i form av täckmaterial.

En del kål sår jag direkt i landen vid vissa tider på året, till exempel asiatiska kålsorter (som pak choi och kailaan) och majrova.

Våga prova att odla kål. Det är så gott och så vackert. Och när du blir medveten om hur eftertraktad kålväxterna är bland skadedjuren kommer du antagligen, precis som jag, att börja fundera över hur den köpta kålen egentligen är behandlad för att kunna hållas så fri från angrepp. Då blir den hemmaodlade kålen ännu godare, och de små angrepp som eventuellt blir förlåts ganska snabbt.
/Sara Bäckmo

Läs mer om kål här:
Varierad kålskörd
Första spetskålen är skördad
Den värdefulla broccolin