Köksträdgården efter frost
En tidig frost i september är sällan slutet på odlingssäsongen i min trädgård. Med lite goa temperaturer dagtid tickar det på ännu en tid och trädgården levererar mängder med mat och glädje. När nattfrosten biter sig fast i oktober blir det annorlunda.
Nu hänger allt på ett hår. Trädgårdens rytm har fram till nu varit ganska jämn och jag känner igen den väl vid det här laget. Jag gillar hösten mycket. En av orsakerna tror jag är att jag blivit så överraskad av möjligheterna. Precis som en och annan av er som läser har jag vaggats in i tron att från september och framåt är trädgården i vila, att det inte går att odla. När jag upptäckte motsatsen fick jag en sådan kick! Nu infinner sig samma kick år efter år och jag blir allt bättre på att förhålla mig till begränsningarna. När frostnätterna blir fler i oktober överskuggar begränsningarna möjligheterna och det där berömda håret allting hänger på går nästan att ta på.
Efter en natts frost, torsdag morgon. Nätet över grönkålen har blåst av men rådjuren har endast knaprat på en av de yttre plantorna.
För mig betyder senhösten en lång rad avväganden, uppskattningar och chanstagningar. Helt krasst är det bara palsternackor och jordärtskockor som kan placeras i min mentalt säkra zon, de rår inget på. Jag är flitig med att titta i väderappen och håller koll på nattemperaturerna framåt, allt för att kunna göra en plan för insatserna. Målet är (både för trädgårdens del och mitt eget välbefinnande) att kunna göra en syssla i trädgården varje dag, så mer än så är inte rimligt att planera för.
