15 grader varm efter ett dygn. Betydligt varmare än utetemperaturen i alla fall.

Egentligen är det lite märkligt att de kunskaper som var nödvändiga för min farmors generation anses som rena specialkunskaperna idag.

I början av 1900-talet anlades säkert varmbänkar i anslutning till det hus jag bor i nu och var kanske till och med en självklarhet efter en vinter med begränsat utbud av livsmedel. Idag konsulterar jag böcker och artiklar skrivna av mer erfarna odlare än jag själv för att få veta det jag behöver. Och jag bär dessutom en tveksamhet inför att jag ska klara av att anlägga den fungerande varmbänk som kan ge oss en tidig skörd. De tvivlen hade de nog inte råd med förr.

Jag är glad att jag utmanar mig själv i mitt. Det är tredje gången jag gör en typ av varmbänk, de två föregångarna har inte blivit varma. Det här året har jag som sagt slagit på stort och följt i stort sett alla råd till punkt och pricka. När jag om några veckor står med första korgen nyskördad mat till min familj kommer jag att känna stor samhörighet med de som levt och brukat den här marken före mig. Jag kommer också känna stor respekt för det slit som jag vet att min farmor lade i föräldrahemmets köksträdgård, som gav mat till en familj med över tio barn. Såklart önskar jag att hon hade fått uppleva att den del av hennes arv som lever vidare här.

På förmiddagen idag mätte temperaturen i varmbänken 15 grader. Det utvecklades inte så mycket under dagen. Någon enstaka grad uppåt eller så. Av och till lös solen perfekt på bänken och i min fantasi steg temperaturen rekordsnabbt. Men så var alltså inte fallet. Jag tror ändå att det är helt i sin ordning så länge temperaturen inte sjunker. Vattnar vidare med varmt vatten och kiss tills det händer något. Kanske imorgon?

/Sara Bäckmo