Än så länge har jag inte lyckats odla nog mycket gröna ärter. Skörden har tagit slut tidigare än önskat - de här helt enkelt supergoda!

Nu visar sig de stora fördelarna med att så lite men ofta. Allt står inte skördeklart samtidigt och kräver skörd och omhändertagning. Dessutom har vi en jämn tillgång av många grönsaker under hela säsongen som står redo att skördas lite av varje dag till måltiderna.

Bilden ovan visar skördeklara märgärter. Ärter tar ganska lite plats att lagra i frysen, de är nyttiga som tusan och mycket användbara i matlagningen. Därför sår jag mycket. Jag tror att jag sammanlagt har kanske 8-10 meter som såtts i dubbelrader på olika platser i köksträdgården. De växer upp kring mycket enkla stöd av ris från bortgallrade små träd här och var.

Att skörda och sprita ärter tar ganska lång tid. Min man och jag brukar försöka kombinera skörd och spritning med filmkvällar på helgerna. Sedan får ärterna vila i kylen till dagen efter då jag förbereder dem för infrysning.

Innan de åker i frysen förväller jag ärterna i omgångar, 1-2 minuter. Spolar sedan ordentligt i kallt vatten så de kyls. Ser till att så mycket vatten som möjligt rinner av. Låter gärna torka kort på en kökshanduk. Lägger sedan ärterna i ett lagom tjockt lager på en plåt eller bricka med bakplåtspapper. Ställer sedan in i frysen till dagen därpå. Då bryter jag upp ärterna och lägger i påse. På så sätt blir de mer eller mindre styckfrysta och lätta att plocka fram ur frysen i lagom stora portioner. Funkar att styckfrysa de flesta grönsaker.

På samma sätt fryser jag in sockerärter, även om jag inte fryser in några mängder av dessa. Förväller kort, kyler och styckfryser.

Jag odlar flera sorters märgärter i år. Min favorit är en pytteliten märgärt som heter ’Waverex’ (finns på bland annat impecta.se). Ärterna blir som små karameller och särskilt goda i smak jämfört med många andra. Jag odlar också en sort från Nelson (som jag glömt namnet på) med mer normalstora ärter, samt den gamla höga sorten ’Alderman’ som ger stora baljor med stora ärter.

Just ’Alderman’ beskrivs som en sort som ger mycket stor skörd. Jag har dock inte fått till den där pangskörden någonsin på den eller andra högväxande sorter av baljväxter. Undrar om det har att göra med att min jord är så bra att plantan växer sig superhög istället för att prioritera blomning? Vad har du för erfarenhet av det? I alla fall tycker jag att de lågväxande sorterna både ger större skörd och är mer lätthanterliga. De lägre sorterna kräver inte lika mycket i form av växtstöd, några pinnar/grenar som sticks ner i marken räcker gott och väl. Dessutom är de enkla att skörda av då de inte är så höga och ärtskidorna sitter så koncentrerat på plantorna.

Och nu är det skördetid. Sprita, sprita, sprita. Vårt förråd kommer att räcka till långt in på vårkanten och det är väl värt allt arbete!
/Sara Bäckmo