Nyskördad palsternacka i oktober.

En hel del grönsaker är ganska lätta att odla nära en årsförbrukning av i den egna trädgården. Vitlök, persilja, dill, gräslök, svartkål, mangold är några. Och palsternacka.

Årets fina slutskörd av palsternackor gav drygt trettio fina rötter i varierande storlekar. Om jag räknar med att vi äter en rot per vecka har vi egna palsternackor långt in i senvåren, under förutsättning att lagringen funkar som jag tänkt mig.

I somras började jag skörda palsternackor redan tidigt under sommaren. Det var de små läckra höstsådda palsternackorna som hamnade i maten först. Dessa såddes i slutet av förra året innan vintern slog till på allvar, på så sätt gror fröna lite tidigare och ger också skörd tidigare än de som sås först under våren.

De palsternackor som skördats idag har vuxit i den långa djupbädden samt i en upphöjd bädd.

I en intervju jag gjorde för Sveriges Radio sommaren 2013 fick jag tipset att inte gallra palsternackorna. Eftersom de gärna blir superstora om de har bra förutsättningar blir de helt enkelt lite spädare om de får trängas. Palsternacksfrön sår jag gärna i små grupper om tre-fyra stycken eftersom grobarheten kan vara sisådär och det är alltså det där lilla klustret av plantor jag provat att låta stå kvar. Resultatet blev jättefint!

Nu har jag alltså både superstora rötter och de lite mindre delikatessvarianterna. Bäggedera har vuxit superfint under sommaren och vi har njutit, och njuter fortfarande, av palsternackor i olika mos-kombinationer, pyttipannor, soppor, grönsakssalter och grytor.

Nu kommer jag att lagra en laddning palsternackor i en tunna med torv inomhus i en kall hall. Den andra hälften ska få bo i den stuka (ett isolerat djupt hål i marken) jag börjar förbereda när temperaturen ute sjunkit ytterligare något.
/Sara Bäckmo