Bondböna, sådd tidigt i november 2014.

Så härligt det är att få se ett frö gro! Igen. Inte behöva vänta till våren.

Bondbönorna som gror på bilderna är sådda i brätte för granplantor som står i min odlingstunnel. Här ska de bli kvar för att, om allt går som jag vill, ge mig tidig skörd av bondbönor till våren. Jag har inspirerats av brittiska odlare och bestämt mig för att göra ett försök.

Det tar lika lång eller kort tid för fröna att gro vid den här tiden på året som de jag sår på vårkanten. Bondbönor behöver inte ha mer än några graders värme i jorden för att börja växa. Men då de väl sträckt sig över jordytan går det lååååååångsamt. Mycket långsammare än på våren. Och det är bra.

Meningen är alltså att de ska växa till sig i sina krukor för att sedan sättas ut i en lagom sval varmbänk så småningom. I tunneln. Eftersom jag aldrig odlat på det här sättet har jag inte en aning om hur lång tid det tar. Varmbänken vill jag ha just lagom varm. Är det för angenäma temperaturer kommer bondbönorna att växa sig rangliga eftersom det är så ont om ljus. Och det vill jag inte.

Istället strävar jag efter att det i stort sett ska stå och stampa i några månader. Hållas vid liv. Inte mer än så. När vårljuset börjar komma i februari-mars har plantorna ett stort försprång jämfört med de som sås vid den tiden och därför kan jag sedan få tidigare skörd. Om, vill säga om, allt klaffar.

Jag har sett flera brittiska odlare som gör på det här sättet i tunnlar. Fast då har de haft sina bondbönor på friland. De har övervintrat så, knappt en decimeter höga. Eftersom jag, i svensk zon 3, har kallare vinter än brittera siktar jag på att låta bönorna övervintra i en varmbänk.

Det finns inget extraljus i tunneln. Plantorna står i sitt brätte över en varmbänk, täckt med dubbel fiberväv.
/Sara Bäckmo