Vinterportulak – trivs där det är fuktigt och kallt
Till odling i kallt klimat finns det några riktigt häftiga bladgrönsaker att satsa på. Vinterportulak är en av dem. Det är en fenomenalt köldtålig växt, som dessutom växer mitt i vintern. I min trädgård är den ett måste i vinterodlingen.
Första gången jag odlade vinterportulak var jag föga imponerad. Jag kunde inte riktigt att få grepp om hur den här växten skulle kunna användas och vara till nytta i en vinterträdgård, bara genom att se på den. Den ser tämligen ointressant ut, bara en fluffig grön kudde och inte alls lik andra bladgrönsaker som odlas i trädgården. De flesta är robusta, kompakta, starka och ser allmänt tåliga ut, men vinterportulaken är allt annat än det. Den är späd, verkligen späd, ser ut att växa mycket långsamt trots snabb grodd, går i blom fort som ögat och ser vid första anblick ut att vara väldigt klen. Dessutom är bladen rätt små till en början och när den sås tidig höst för skörd sen höst och vintern hinner inte bladen utvecklas till annat än ganska små droppformade plattor på extremt späda stjälkar. Jag lät den få en vinter i tunnelväxthuset för att undersöka användbarheten och efter den vintern var jag såld.
En rugge vinterportulak fotograferad mycket tidig vår i tunnelväxthuset. Den har övervintrat på plats och ger ny skörd efter att tidigare klippts ner under vintern.
Späd och smakrik
Vinterportulak kallas för miner’s lettuce på engelska, men den kan också benämnas som winter purslane och claytonia. På svenska kan den också kallas för gruvsallat. Det sägs att gruvarbetare i Nordamerika använde bladen som sallad under guldruschen i Kaliforna på 1800-talet. Den lär innehålla mycket vitamin C. Smaken är frisk och nästan lite syrlig. Bladen är väldigt goda i sallader och på smörgåsar. Hela min familj är väldigt förtjust i smaken. I vissa länder används bladen som spenat, också i tillagade rätter.
