Tre av sparrisplantorna står längs ena långsidan, inklämda mellan ett aprikosträd och ett persikoträd. Sparrisen är de gulnande vipporna i mitten.

Nu är det för första gången dags att klippa ner sparrisplantor i tunnelväxthuset. Det är nästan 1,5 år sedan jag planterade sparris här och det har varit roligt att se hur de utvecklats. Jag ser stor potential för sparris i det här tunnelväxthuset och kommer att sätta fler plantor.

Plantorna sattes förra året och är av de tidigaste sorterna 'Primaverde' och 'Gijnlim'. Jag har totalt sex plantor, varav tre står mellan ett persikoträd och ett aprikosträd. På andra sidan persikan står också tre frösådda plantor av 'Mary Washington', men de är mycket små än så länge.

Läs mer: Sparris - den läckraste vårprimören

Dessa plantor köptes som stora krukodlade exemplar och har vuxit mycke fint. Redan nästa år kan jag ta enstaka sparris från dem.

Tidigare skörd

I våras var det spännande att se hur pass mycket tidigare sparrisen tittade upp ur jorden här, jämfört med på friland. Nu var ju våren osedvanligt kall förvisso och sparrisen på friland tittade fram några veckor senare än annars, men det påverkade ju förstås också sparrisen i tunnelväxthuset. I tunneln visade sig den första sparrisen två-tre veckor tidigare än på friland. Den skyddade och uppvärmda miljön här i växthuset driver fram sparrisen fortare än på friland, precis som jag hoppats och trott.

Så när plantorna väl är etablerade finns fina möjligheter att få en riktigt tidig skörd här i några veckor, innan frilandssparrisen börjar växa. Ännu en anledning att fortsätta så sparris och få ytterligare några plantor att klämma ner här i växthuset.

Är du nyfiken på att odla sparris från frö kan du se de första delarna i min serie om sparris från sådd till skörd. Snart är det dags för nästa del, där jag ska visa hur jag tänkt övervintra plantorna.

Inför vintern brukar jag klippa ner alla sparrisvippor. Jag väntar tills några plantor viker sig av sig själv och klipper då av resten. Materialet är bra att använda i täckodlingen, så länge det inte finns röda bär på vipporna. Bären innehåller mängder med frön som lätt självsår sig. Då bildas nya plantor på platsen som kan konkurrera med befintliga plantor och störa tillväxten.

På marken under sparrisen i tunnelväxthuset håller jag på att arbeta upp en täckodling. Därför låter jag sparrisvipporna ligga kvar på marken och fyller sedan på med mer material i form av löv, gräsklipp och växtdelar.
/Sara Bäckmo